SPARKA rikspolischef Dan Eliasson.

Det var det hårda men föga kontroversiella budskapet när moderatledaren Anna Kinberg Batra höll sitt jultal på måndagen.

Inrikesminister Anders Ygeman (S) upprepade i "Veckans brott" (SVT) häromveckan att han vill se resultat när vi går in i det nya året.

Han menade vidare att snart två år efter att omorganisationen av polisen startade är det inte acceptabelt att den fortfarande stör så mycket som den gör.

Givetvis passar han på frågan om rikspolischefsbyte och formellt har regeringen förtroende för Eliasson till annat meddelas.

MEN DET ligger i farans riktning att Ygemans uttalanden om att han vill se resultat får personella konsekvenser om förbättringseffekterna hos polisen uteblir.

Med ett explicit krav om avgång från oppositionsledaren blir det inte lättare för Ygeman.

Det väger tungt att den högsta representanten för riksdagens näst största parti klargör vad hon anser i frågan. Därför att det är opinionsdrivande och trycket kommer därmed att öka.

KINBERG BATRA har rätt i sak.

Eliasson måste avgå.

Egentligen är det oberoende av vad han framåt kan komma att åstadkomma eller till vilken grad han personligen kan sägas vara orsak till poliskrisen:

Han är som högsta ansvarig ytterst ansvarig och förtroendet skadas av den bild som ges av honom. Det är omöjligt att vända den trenden.

Bilden är ju dessutom rättvis.

Han uttalar sig politiskt (skarp kritik i Almedalen om SD och Jimmie Åkesson) på ett sätt som generaldirektörer - eller överhuvudtaget offentliga ämbetsmän – inte bör göra, han uttrycker mer förståelse för en våldsgärningsman än sympati med offret och ger ett allmänt valhänt intryck att av att leda polisen.

Hanteringen av omorganisationen är ett utslag av denna valhänthet - långbänken, splittringen av välfungerande specialistenheter, skepsisen bland medarbetarna.

INTE SÄLLAN behövs ett nytt ledarskap för att få fason på en organisation när allt annat är prövat: friskt blod blir i sig en injektion.

Svensk polis är i stort behov av det, för att höja arbetsmoralen, för att ingjuta hopp hos medarbetarna och för att stärka deras lojalitet gentemot ledningen.

Ytterst är det en fråga om rättsstatens överlevnad.