”Somliga går med trasiga skor. Säg, vad beror det på?” Den välkända visan, som gavs ut 1968, har blivit en del av vårt kulturarv. Den sjungs runt lägereldar, av krogtrubadurer och på fester. Annars pratar vi inte så mycket om fattigdom.

Google ger 3 miljoner träffar på "fattig". Motsatsen: "rik" ger mer än tio gånger så många träffar.

Exemplet säger kanske främst något om våra önskningar, men faktum är att de flesta människor i Sverige får allt bättre ekonomi. Vi shoppar mer, vi äter ute oftare och vi reser allt längre bort.

Samtidigt går människor i Sverige hungriga.

Frivilligorganisationer vittnar om hur fler söker sig till dem. Och det handlar främst om människor som utgör den osynliga fattigdomen, den bortom myndigheternas statistik.

Klyftorna i Sverige ökar och de som faller igenom skyddsnäten, de som lever utanför samhället, blir fler.

Det talas ofta om utanförskap men sällan om fattigdom. Fattigdom är ett komplicerat och omdiskuterat begrepp. Förklaras fattigdom bäst i absoluta termer eller relativa? Är det kanske känslan som är själva kärnan; skammen hos en nioårig flicka som måste låna kläder till gympan i skolan? Eller hos en mormor som inte går på barnbarnens födelsekalas eftersom hon inte har råd med present?

Kanske pratar vi inte så mycket om fattigdom eftersom det skulle ställa krav på oss att agera?

50 år efter Cornelis Vreeswijk ställer vi frågan på nytt: Vilka går med trasiga skor i Sverige i dag? Och vad beror det på?

Klicka på taggen "Den moderna fattigdomen" nedan för att läsa alla artiklar i granskningen.