Men från att tycka att något inte är bra till att förbjuda det är steget långt, och då är man inne på frihetliga begränsningar av ett annat slag. Det kan vara att legitimera det man tycker är fel, som att säga till barnet som slår tillbaka att det är okej att slåss, så slå du – och då är det också okej att du blev slagen. För vem dömer vem som har mest rätt att slå? Den med rätt värderingar? Den med högst moral? Eller helt enkelt den starkaste? Och vem är domare? Vårt rättssystem kan ta hand om den som slåss, men det slår inte tillbaka.

Moralpoliser verkar i två sfärer – dels invaderar de tankarna på dem de vill styra och kontrollera, och dels begränsar de rent fysiskt deras rörelsefrihet. Människors tankar kan vi aldrig förbjuda, men moralpolisernas handlingar kan kriminaliseras. Deras existens upphör inte genom förbud, men effekterna av deras övertro på den egna hedern kan genom lagstiftning bli brottsliga. De som stänger in kvinnor och flickor i, framför allt men inte bara, områden med hög invandrartäthet, som spottar på dem när de går ”fel” klädda, som hindrar dem från att umgås med vilka de vill, som trampar på deras fria val i vardagen – som att dricka en kopp kaffe tillsammans med vänner på en servering eller leka med kompisarna på lekplatsen – de tillhör den värsta sortens moralpoliser.

Det är vedervärdigt och alla sätt vi kan komma på för att stoppa den utveckling som tyder på att dessa kvinnors rörelseutrymme minskar är bra. Förutsatt att de är bra, vill säga.

Att införa en ny brottsrubricering som kallas olaga frihetsbegränsning, som Moderaterna föreslog häromdagen, är en konkret åtgärd som skulle kunna få effekt på det ohederliga beteende som grundar sig på heder – om det nu behövs mer lagstiftning än den vi redan har avseende olaga tvång och det inte bara är ett populistiskt slag i luften och ett illa förklätt frieri till den knappa femtedel av de röstberättigade som enligt opinionsundersökningar sympatiserar med Sverigedemokraterna. Dessutom är hederskulturen, som man vill komma åt med förslaget, ett komplicerat socialt system där många människor är involverade och skuldfrågan skulle bli mycket svår att reda ut, bevisbördan väldigt tung.

Men poängen är att det är att gå på de handlingar som utförs av män(niskor) som anser sig veta bättre hur andra ska bete sig än de andra själva vet och som ger sig själva rätten att äga andra människors frihet.

Förslagen att förbjuda moralpoliser och att hindra dem från att befinna sig på vissa platser, känns dock ytterst märkliga – för hur förbjuder man dem från att finnas, från att tänka och från att säga? Yttrandefrihet är något vi håller högt, och det vi behöver göra är att stärka dem som utsätts för hedersförtrycket så att de vågar stå emot, vågar prata om det och vågar anmäla. Och då kan olaga frihetsbegränsning vara något att lita på. Att tydligt visa att de handlingar moralpoliserna utför är brottsliga, och det du utsätts för är inte bara är fel utan olagligt.

Att förbjuda är inte att förändra. Att mota bort moralpoliserna från offentliga platser släpper inte automatiskt ut kvinnorna ur hemmet eller ger dem tillträde till samma platser – och målet för det demokratiska och jämställda samhället måste vara att yttrandefrihet, tankefrihet och handlingsfrihet gäller alla.

Den finns stora risker med att förbjuda tankar och åsikter. En är att det kan bli en motreaktion som finner näring i underläget den som tänker ”orätt” befinner sig i och att det i sig skapar ett större avstånd från utgångspunkten till det man vill uppnå. En annan är att dessa förbud, som ofta uppstår med de godaste intentioner – som säkerligen förslaget att förbjuda moralpoliser – i ett senare skede riskerar att hamna i fel händer. Hur hanteras en lagstiftning som säger att det är rätt att förbjuda åsikter och yttranden den dag som den du fruktar mest hamnar vid makten? Då är det dina tankar och dina uttalanden som blir olagliga.

Vi ska i varje läge värna den yttrandefrihet vi har, den som låter dig säga precis vad som helst – men också låter den som blir kränkt eller känner sig förtalad anmäla dig. Då kan en objektiv rättslig prövning äga rum som grundar sig i lagar som inte förbjuder åsikter utan finns till för att skydda människor. Så kan mäns dominans över kvinnor förändras, och genom att ge kvinnorna och flickorna styrka, självkänsla och information om de mänskliga rättigheter som också är deras kan vi förändra tankar – inte förbjuda dem.