Det finns alltid saker som förtjänar att förtydligas. En ledare är en text skriven med uppdraget att kommentera, analysera och driva politisk opinion med en tydlig ideologisk agenda. En nyhetsartikel har som syfte att oberoende av åsikter till exempel avslöja, granska, berätta, informera eller underhålla. Här finns ingen annan agenda än just det. Detta är ett faktum, utan alternativa tolkningar.

Vid tiden för valet 2014 fick en av våra redaktörer frågan från Björn Forsell, toppnamn på Sverigedemokraternas lista både då och nu till kommunfullmäktige i Tranås och numera distriktsordförande för partiet i Jönköpings län, om det verkligen lämpade sig för en liberal tidning att ha en ledare med rubriken ”Låt inte SD styra debatten”. Det visade sig att inte ens en toppolitiker hade koll på skillnaden mellan ledare och nyheter i tidningen – och därför blir det fullt begripligt att så många blir så arga när de tror att Hall Media är emot ett politiskt parti. Så är det förstås inte, företaget har inga kollektiva politiska åsikter – det är vår politiska redaktör och våra ledarskribenter som har som uppdrag att driva en politisk linje. Att denna linje handlar om våra politiska partier, kritiserar förslag och värderingar, uppmanar till förändringar och förbättringar, det är inget konstigt. Motsatsen vore tjänstefel. Lika självklart är det att det som skrivs här gör någon nöjd, en annan missnöjd och lämnar en tredje liknöjd.

Och, som svar på frågan, självklart är det lämpligt för en tidning med liberal inriktning att ha en sådan rubrik på en ledare – precis som det är lämpligt för en ledarskribent att uppmana läsaren att rösta på ett visst sätt, exempelvis inte på SD som i en ledarkrönika dagen före valet i år. Det är det som är att driva opinion, och det är vi inte ensamma om. Inte minst är SD ett av de partier som vet hur opinionsarbete går till, och som en medspelare i vår öppna demokrati torde man där uppskatta både medhåll och mothugg. Det är vad vi på tidningen söker i debatten – diskussion, utan påhopp. Saklig argumentation och väl underbyggd kritik är inte odemokratisk diskriminering.

Något som däremot är mycket olämpligt är att vår politiska redaktör får läsa twitterkommentarer från personer som hoppas att hon är steril så att hon inte kan föra sina gener vidare och att hon har gett de efterblivna ett ansikte. Detta är kommentarer, bland så många andra, som det inte är någon idé att bemöta, det finns inga svar på sådana infama påhopp. Den som vore modig nog att i stället möta skribentens argument med argument skulle ha så mycket mer att vinna än den som bara öser ur sig otidigheter.

”Succé, trots eller på grund av Hall medias angrepp?” skriver en läsare i en kommentar på Facebook, apropå det preliminära valresultatet, angående en granskning av en regionpolitikers populistiska utspel i samma forum. Det är ett erkännande av den vikt journalistiken har och ett erkännande av att läsarna skulle veta mindre om inte vi informerade.

En annan inte helt ovanlig syn på vår opinionsjournalistik inför valet är att ju mer vi kritiserar SD, desto fler röstar på dem. Om det är så och våra ledarskribenter av någon anledning skulle kunna förutse det, skulle det kräva ett strategiskt tänkande som i princip vore att slå knut på sig själv – utan att någonsin kunna lösa knuten. Den enda ärliga hållningen mot våra läsare är att skriva utifrån de åsikter som ledarsidan har, inte gissa vad man ska skriva för att få det resultat som man egentligen vill, som då skulle vara något annat än det man skriver. Det vore inte renhårigt att stryka publiken medhårs bara för att ingen ska bli upprörd.

Om någon sedan tycker att ”det är rätt åt er” om någon röstar si eller så, så skjuts det lite bredvid målet – vi är glada ju fler som röstar. Ju fler röster i debatten och ju fler röster i valurnan desto starkare demokrati. Trots det smått kaotiska och osäkra läge vi står mitt i nu i eftervalstider, ett läge som inbjuder till vidlyftiga spekulationer, känns demokratin fortsatt stabil och det glädjer mig – även om ingen läser just det här.