Där är nämligen diskussionen urspårad redan från start, i och med de mest hågade debattörernas utgångspunkter. Å ena sidan: Domedagsprofeternas mantra om att en enda joint leder till psykos, livslångt beroende och ett snart hemfall åt allt tyngre drogmissbruk. Å andra sidan: De mest övertygade legaliseringsförespråkarnas haschromantik där det inte bara är njutningsfullt och närmast ofarligt att puffa joint, det är dessutom botemedlet mot allt från långvarig smärta till cancer.

Ovanstående är givetvis hårdraget och påminner kanske snarare om hur narkotikadebatten lät när dagens (någorlunda) unga vuxna fick ANT-undervisning i mellanstadiet än om diskussionens utgångsläge i dag. Ändå är det långt kvar till en nyanserad narkotikadebatt – på grund av de starka känslor som finns kopplade till ämnet.

Vad vetenskapen kan belägga är att cannabis är beroendeframkallande, att långvarigt bruk påverkar hjärnan och att drogen har dokumenterad medicinsk effekt mot vissa typer av smärtor.

Ett problem är att det finns för lite forskning kring cannabis. Att bedriva studier är svårt på grund av att bruk är kriminellt i de flesta länder. Det är ett klassiskt moment 22. För att kunna ändra politiken behövs mer forskning, för att kunna forska mer behöver politiken ändras.

Inför höstens riksdagsval drev en tidigare EU-parlamentariker för Piratpartiet kampanjen Cannabiskrysset. Den gick ut på att hitta drogliberala kandidater på etablerade partiers riksdagslistor och torgföra dem. Kampanjen hittade 30 kandidater – varav 26 kom från antingen Centerpartiet eller Liberalerna (13 vardera). Det är väntat. Båda partiernas ungdomsförbund driver frågan om en reglerad cannabislegalisering.

En av Cannabiskryssets kandidater var centerpartisten Axel Lindqvist från Jönköping. Likt alla andra Cannabiskrysskandidater räckte stödet inte till en plats i riksdagen, men i Jönköpings kommunfullmäktige kom han in i kraft av sin höga placering på listan i sin valkrets.

Att hans inställning i cannabisfrågan skulle få mothugg av partikollegan Gunvor Nygren, Reftele, var väntat. Inte bara för att hon är en frontfigur i nykterhetsrörelsen i länet, utan för att C och L liksom alla andra riksdagspartier står bakom dagens restriktiva svenska narkotikapolitik. Det finns inget som tyder på att det kommer att ändras i närtid.

Kanada legaliserade som första G7-land nyligen bruk, odling och försäljning av cannabis. Det kan faktiskt vara positivt för narkotikadebatten i övriga västvärlden, eftersom det öppnar för mer forskning kring drogens egenskaper. I värsta fall kan det vara så att moralism länge stått i vägen för värdefulla medicinska framsteg.

Laglig cannabis i morgon? Nej. Vi vet alltför lite – och även om drogen skulle visa sig vara mindre skadlig än man trott är det ensamt inte skäl nog för legalisering. Drogens dokumenterat negativa effekt på bilkörning och andra negativa samhällskonsekvenser kopplade till drogrus är fortsatt starka argument för att ett legalt rusmedel till inte är något vi behöver.

Underlag för en mer nyanserad debatt? Ja tack. Den bästa politiken är den som kan föras baserad på rationella överväganden utifrån hård vetenskaplig data.