Upptrissad retorik triggar galningar så alla måste lugna ned sig.

Du kan tycka illa om Jimmie Åkesson men även omdömen om SD:are förtjänar varsam analys, skriver David Lindén.
När det gäller terrordådet på Nya Zeeland och vad som mycket väl kan vara ett terrordåd i holländska Utrecht vore det lätta att säga ungefär att ”terrorn får aldrig vinna” varvat med ”ord spelar roll eftersom ord kan förskjuta gränser”. För självklart är det så att vi inte får låta oss styras av terroristernas tankevärld och att ord spelar roll. Ord kan förvisso inte döda men mycket dödande har föregåtts av ord vilket är sanningar som med jämna mellanrum brukar upprepas efter varje händelse likt Christchurch, Utrecht, Bryssel, Utøya, Charlie Hebdo eller vårt eget Drottninggatan. För listan av moderna terrordåd är lång och den kommer med största sannolikhet att bli längre eftersom vi i nuläget befinner oss i något som kan liknas en dödsdans: Uppskruvad retorik och modern teknologi gör att terrorister helt enkelt triggar varandra.
Annons
Annons
Efter Christchurch-dåden har flera svenska debattörer lyft fram att Säkerhetspolisen betonat språkets betydelse. Självklart har vi alla ett ansvar för vad vi säger och gör och den uppskruvade retoriken i vår tid har fått konsekvenser. Visserligen kan en debatt må bra av att ”en spade kallas för en spade” för att använda ett slitet uttryck men det händer med jämna mellanrum att det blir en inflation i överord och låt oss här ta några exempel för att friska upp minnet:
Det förekom för några år sedan med jämna mellanrum historiska referenser till 1930-talet. Men det handlade inte om att skaffa ett perspektiv utan om att svartmåla politiska motståndare. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson var fascist och när Moderaternas Ulf Kristersson öppet redovisade att SD ibland röstade på Alliansens förslag i riksdagen likställdes han med Franz von Papen. Den tyske politiker som under Weimarrepubliken möjliggjorde Adolf Hitlers maktövertagande. Men det var inte bara vänstern som har använt överord i debatten då vissa inom det borgerliga lägret gärna gillar att karakterisera Vänsterpartiet som kommunistiskt. Detta trots att partiet bytte namn för trettio år sedan och Jonas Sjöstedt redan 2013 ville att äganderätten skulle skrivas in i grundlagen.
Ovanstående exempel har använts för att visa att det går inflation i orden hos alla sidor. För Jimmie Åkesson är faktiskt Adolf Hitler lika lite som Ulf Kristersson är Franz von Papen. Likaså är inte Jonas Sjöstedt eller den som vill höja skatter och avskaffa valfriheten kommunist oavsett hur gärna undertecknad skulle vilja använda uttrycket. Miljöpartiet är inte heller Pol Pots Röda Khmerer även om de vill minska urbaniseringen och Annie Lööfs Centerparti har föga gemensamt med Bondeförbundet som på 1930-talet var drivande inom den svenska rasbiologin.
Annons
Annons
Det finns otaliga exempel på denna retoriska inflation och i ljuset av de senaste terrordåden handlar det självklart om religion. Men att fackförbundet Unionen använder en kvinna som bär slöja på en av sina bilder kanske inte är normalisering av radikal islamism utan helt enkelt för att det finns människor i Sverige som bär slöja. Precis som att konstaterandet att du enkom har dig själv att skylla om du reser till Islamiska staten inte är ”islamofobi”, vilket en del kritiker ansåg att det var.
Kort och gott skulle den offentliga diskussionen tjäna på lite mer lugn. Historiska paralleller kan vara bra men när de används till leda förringar det inte bara det förflutna utan också samtiden. Dessutom skulle vi tjäna på att inte framhäva extremismen utan helt enkelt fokusera på den breda majoriteten. Men samtalet har på många sätt redan gått för långt och vi kommer ett bra tag att få leva med vad som skulle kunna kallas för den urspårade samtiden.