Bilden av en stor blodfläck utanför Gretas blomsterhandel breder ut sig i mitt flöde på onsdagskvällen. Där har jag köpt flera studentblommor till vänner och alla hjärtans dag-buketter till mamma. Endast ett stenkast från torget.

Vetlandas gator kan jag utan och innan, trots att jag flyttade därifrån för över tio år sedan.

Här har jag rullat många mil på hemtjänstens cyklar, med min första bil och det välförtjänta körkortet, och tagit mig fram till fots på de ojämna kullerstenarna efter sena hemmafester. 

Utmed dessa bekanta gator har nu något helt annat utspelat sig. Ett chockartat scenario. Något som de flesta förmodligen känner inte ska kunna hända. 

Verkligen inte här. 

Min ena bror passerar ofta stationen – och så även denna dag – endast ett par timmar före det ögonblick då en man sjunker ner utanför Pressbyrån. Attackerad med en kniv. Det är en av de platser som spärras av efter vansinnesdådet.

Med ens blir det ännu mer nära, ännu mer påtagligt.

Det som har hänt är obehagligt och ofattbart, men jag vill fortsatt tro och känna att Vetlanda är en trygg plats.

För mig, som gärna återkommer med jämna mellanrum, och för alla de som bor och verkar där i dag.