Replik på ledaren "Hög tid att partierna låter kyrkan få sköta sitt" (26/8).

Ledarskribenten skriver om att ”det är hög tid att partierna låter kyrkan få sköta sig själv”, en tråkig och sliten synpunkt. Det är tråkigt att den viktigaste frågan i kyrkovalet, för Per-Ola Nilsson och många andra, är uppfattningen att politiska partier som ställer upp som nomineringsgrupper ska ut ur kyrkan. Dock är det ju glädjande att Nilsson anser att kyrkan ska ta ställning i samhällsfrågor.

Kyrkans röst behövs för att lyfta de grupper som inte hörs, värderingsfrågor och hur vi förvaltar skapelsen. Värderingsfrågor styr även partier och det är viktigt, anser jag, att utgå från alla människors lika värde och hur vi skapar ett socialt, ekologiskt och hållbart samhälle. Vi är många centerpartister runt om i landet som lägger ner mycket tid och engagemang i kyrkovalet, utifrån vår tro och vår vilja att arbeta för kyrkans bästa. Det bör vara våra förslag till hur vi vill se Svenska kyrkans framtid som står i fokus, inte att vi är ett parti som ställer upp som nomineringsgrupp.

Ja, jag är medlem i ett politiskt parti och ställer upp på vår lokala lista i Tranås pastorat. Det jag vill verka för om jag blir invald är lätt att hitta på nätet. Att jag ställer upp på ett partis lista talar om en del för väljarna, till exempel vilka värderingar som jag står för. Om det spelar någon roll för väljarna har jag inga problem att berätta att jag tror på Gud, läser Bibeln och går i kyrkan.

Jag skulle önska att fler nomineringsgrupper ville ställa upp i kyrkovalet. Vi behöver fler som engagerar sig för Svenska Kyrkan då vi har många kyrkotillhöriga och inte peka ut vilka som inte får ställa upp. Politik är lika mycket en del av de nomineringsgrupper som är knutna till politiska partier som de som inte är det – tro inget annat. Så länge Svenska kyrkan styrs som den gör, där tillhöriga får rösta på vilka som ska företräda dem, kommer politik vara en oskiljbar del av kyrkan.

Jag hoppas du som läser det här röstar i kyrkovalet i september. Ett ökat demokratiskt deltagande kan bara vara bra för kyrkan. Där tror jag att Per-Ola Nilsson och jag ändå har en samsyn.

Leif Andersson (C)

ledamot av kyrkofullmäktige i Tranås och stiftsfullmäktige i Linköpings stift

SVAR DIREKT:

Leif Andersson tycker att ledarsidans inställning till kyrkovalet är sliten och tråkig.

Den 19 september får svenska kyrkans medlemmar rösta i vad som är intill förväxling likt ett ordinarie allmänt val. En stor del av nomineringsgrupperna är traditionella sekulära partier, eller nära knutna till sådana. Detta två årtionden efter att stat och kyrka skildes åt. Det är något unikt för en organisation i svenskt civilsamhälle och för trossamfund i hela världen.

Detta, om något, är en sliten och tråkig ordning. En synpunkt som inte bara delas av den nuvarande ärkebiskopen Antje Jackelén, utan också två av hennes företrädare – KG Hammar och Gunnar Weman – har gett uttryck för.

Mycket riktigt har jag ingen anledning att hoppas något annat än att kyrkans medlemmar tar sin chans att påverka. Samtidigt hoppas jag också att partierna slutligen släpper taget om kyrkan och att årets kyrkoval blir det sista i sitt slag.

Per-Ola Nilsson