Ansökan om matdistribution till hemmet fick avslag. Nu måste 91-årige Bengt Fransson köra sin permobil i en kilometer, från hemmet till Bryggaren, för att få ett mål lagad mat om dagen.

— Inte orkar jag ta mig ner dit varje dag, i ur och skur. Och kaffe och bullar kan man ju inte leva på, säger han.

Bengt sitter vid sitt köksbord i villan i Sävsjö. Det är samma villa som han har bott i över 50 år, och det är här han trivs bäst.

— Jag vill kunna äta min mat här hemma, säger han.

Bengt har inga anhöriga, och när hans sambo, Ulla-Maj, gick bort i början av året blev han beroende av andra för att få lagad mat.

— Jag hade matdistribution från kommunen ett tag. Men sen sa grannfrun att det var synd, och att hon skulle laga mat så det räckte till mig också.

Det arrangemanget fungerade jättebra, tills grannfamiljen flyttade. Och när Bengt då återigen ansökte om matdistribution fick han nej. Istället uppmanas han att äta, eller hämta, sin mat på Bryggaren.

Annons

— Jag tycker inte att man behandlar en gammal människa så. För att komma till Bryggaren behöver han köra en kilometer och korsa sju gator, och det är inte alltid så lätt att komma upp på trottoaren. Det blir en trafikfara, både för honom själv och för andra, säger Bengts gode vän Roland Carlsson.

Distribueras i närheten

Maten som kommunen distribuerar består av en varmrätt, grönsaker och, om man vill, även efterrätt. Utan efterrätt kostar en måltid per dag, inklusive hemkörning, 1 879 kronor i månaden, en summa som kunden själv betalar.

Enligt Roland bor det flera människor som har matdistribution bara ett 50-tal meter från Bengts hus.

— Det borde ju bara vara för dem att ta med sig ett extra matpaket, och på så sätt ge den här gamle mannen lite ro, menar Roland.

På Sävsjö kommuns hemsida står det att ”Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande”.

— Det blir så motsägelsefullt. Här har vi en man som har arbetat för Sävsjö kommun i över 30 år, han har till och med fått en guldklocka ”för lång och trogen tjänst”, och så tvingar man ut honom i trafiken mot sin vilja. Nej, i det här fallet är inte Sävsjö en kommun att vara stolt över, säger Roland.

Bengt nickar instämmande.

— Jag har aldrig nekat ett arbete, men nu när det gäller så ställer inte kommunen upp för mig. Man blir ju bedrövad, säger han.

Har överklagat

Med Rolands hjälp har Bengt överklagat ärendet till Förvaltningsrätten i Jönköping, och nu hoppas han att de ska ändra kommunens beslut.

— Men det kommer att ta minst två månader innan de kan ge besked. Vad ska han göra fram till dess?