Åke Zakeusson och Jesper Starck står utanför Åkes hus. Lutad mot husväggen står en tandemcykel i sportmodell. De ska snart ut på en runda med sin nya cykel.

— Vi försöker köra en gång i veckan. Det är ju lite svårt, man får prata mycket, det krävs ett samspel. Men vi snittar kanske 30 kilometer i timmen, eller strax under, och det är inte dåligt på tre ben, tycker Jesper.

En tuff väg

För fyra år sedan var Åke Zakeusson som vanligt ute på cykeln när en lastbil kom i hans väg. Han förlorade ena benet i olyckan men har sedan dess haft en dröm om att kunna komma upp på cykelsadeln igen. Men vägen dit har varit svår.

— Det har varit ett helvete, säger Åke.

När tidningen träffade honom sist, ett år efter olyckan, var han ute en gång om dagen med sin rullstol. Han är fortfarande ute varje dag men har fått en påhängscykel som han sätter fast i stolen och som han sedan vevar sig fram på. Det blir ett par mil per dag.

Skulle gå att cykla

Annons

Det var cykelintresset som förde de två vännerna samman och de har cyklat ett flertal lopp tillsammans. När de börjar prata om loppen kommer minnena fram, om tuffa väderförhållanden och om när de vägrade hamna efter klungan på ett lopp.

— Jag var i Dublin när jag fick höra om Åkes olycka och sedan när jag var ute och cyklade hade jag det i bakhuvudet, att det ska gå att få upp honom på cykeln igen. Jag pratade med Åke och han sa att det inte skulle gå att cykla men jag sa att det kanske han visst kunde och så visade jag en bild på en tandemcykel. Någon vecka senare cyklade vi på den, berättar Jesper.

Cyklar igen

De är ännu i startgroparna med träningen på tandemcykeln. Att stanna och komma av är det svåraste.

— Det är konstigt att vara uppe igen och så är det så stelt att sitta bakom, tycker Åke.

Men det verkar inte vara något som stoppar snart 80-åriga Åke. Cykelvännerna pratar redan om att öva upp sig och köra något mindre motionslopp på tandemcykeln.

— Vi har en ganska rå jargong jag och Åke. När vi skulle ut och testa cykeln första gången kom jag på att vi under rundan kommer köra förbi där olyckan skedde. Och det kan ju vara ganska traumatiskt. Men när vi kom dit sa Åke att för fyra år sedan låg det en man här och blödde. Då sa jag att ja, men idag är den mannen uppe på cykeln igen.

LÄS MER: Ett amputerat ben stoppar inte Åke

LÄS MER: Åkes dagliga cykeltur blev början på ny resa