I JUNI 2015 hotade en då 16-årig person en anställd på ett HVB-hem med kniv.

Först två år senare kom fallet upp i Gotlands tingsrätt och den i dag 18-årige mannen dömdes för olaga hot och två fall av ringa narkotikabrott. Påföljden blev ungdomsvård.

Även om domen föll precis innan preskriptionstiden skulle gå ut, så bedömde tingsrätten att det inte fanns skäl till någon påföljdseftergift (Dagens Juridik (20/6).

DOMEN överklagades dock till Svea hovrätt som var av motsatt uppfattning: Brottsutredningen gällande det olaga hotet hade dragit ut på tiden på ett sätt som framstår som oförsvarligt, särskilt med tanke på att det handlade om en ung person.

Därmed utdömdes ingen påföljd överhuvudtaget.

Hovrättens bedömning är olycklig även om tiden förvisso kan vara en faktor: När unga personer begår brott råder det i det närmaste konsensus att påföljden måste komma snabbt i tiden.

Om så inte sker riskerar den åtalade att få svårare att själv se sambandet mellan sin kriminella handling och det utdömda straffet.

Att brottsoffer tvingas leva i ovisshet i väntan på upprättelse är en ännu viktigare aspekt, vilket belyses alltför sällan i den svenska debatten.

I de fall det rör sig om unga personer på väg in i yrkeskriminalitet försvårar även uppskjutna påföljder chansen att bryta med en destruktiv livsstil.

Annons

Det är därför åtal ska väckas inom sex veckor när unga personer är misstänkta för brott.

MEN avståndet i tid från då handlingen skedde till åtal ska inte vara det som väger tyngst när domstolar fattar beslut om påföljd.

När hovrätten väljer att inte utdöma något straff kan det uppfattas av både 18-åringen och den anställde på HVB-hemmet som att det inte är särskilt farligt att hota någon med kniv.

Vilken signal sänder domen till samhället i stort?

Tyvärr verkar det finnas en allmän syn inom rättstillämpningen att de som jobbar inom utsatta yrken bör ha en högre tolerans för våld, hot och kränkningar.

Tidigare i år bedömde Svea hovrätt att det inte fanns tillräckligt starka skäl för att döma ut skadestånd i ett fall där en kvinnlig polis blivit slagen i ansiktet, då hon måste ha haft en mental beredskap inför att mötas av fysiskt motstånd.

Som om inte det var nog otacksamt att arbeta som polis redan så förväntas man alltså tåla en smäll i tjänsten.

I det senaste fallet uteblev möjligheten till upprättelse för den anställde på boendet.

ETT LIKNANDE fall som aldrig kom till domstol då brottet hann preskriberas är fallet med den gymnastiklärare som anklagades för att ha förgripit sig på en då 13-årig flicka.

Genom att hålla sig gömd undkom mannen rättvisan. Det visar på problemen som finns med generellt korta preskriptionstider.

Att hålla sig undan lagen eller vara ung när en handling begicks borde inte vara tillräckligt för att undgå påföljd.

Uppenbarligen finns det skäl för politikerna att se över nuvarande lagstiftning.

Gamla brott måste också sonas.