"Pray for Paris va? Kul att så många direkt är framme och skriver #prayforparis men inte en enda bryr sig om vad som DAGLIGEN händer i till exempel Syrien och Irak. Aldrig får vi läsa någon #prayforsyria och då har det alltså dött över hundratusen och drivit miljoner till flykt. Är det skillnad på folk och folk? Vi synliggör det direkt när det är ett europeiskt land men väljer att blunda när det sker dagligen i Mellanöstern och Afrika."

Den här texten (på ett ungefär) har cirkulerat runt i form av en bild på sociala medier och jag reagerade direkt när jag såg den för första gången.

Jag tror inte att den fruktansvärda händelsen i Paris förra veckan har kunnat undgå någon. Och trots att man kanske inte hade någon stark relation till just landet Frankrike, så har det ändå tagit hårt på oss människor runt omkring. Skapat rädsla, opålitlighet och hat. Att gå till jobbet eller till skolan dagen efter var inte lika självklart, "tänk om det är jag som skjuts eller bombas ner?"

Allt blev helt plötsligt så påtagligt. Livet. Hur skört det är och att vår värld just nu är under en otrolig turbulens. Varför? På grund av oss människor.

Men kan man kalla alla för just det – människor? Och om man nu kan det, trots det fruktansvärda vissa utsätter andra för, borde man då inte kunna skilja på folk och "folk"?

Annons

Jag förstår vad de som delar texten på bland annat Facebook menar, att varför ska man ge Frankrike så mycket uppmärksamhet och inte ett annat land som är ännu hårdare drabbat?

Jag ser också att några skriver att de tycker de som ändrar sin profilbild till Frankrikes flagga är "ytliga". Jag förstår dem – verkligen! Men jag håller inte med. Så låt mig ta ett exempel och förklara varför.

Vi människor står vissa andra människor mer nära än andra. Visst? Där är vi nog eniga. Om min pappa dog skulle jag må sämre än jag ens kan tänka mig. Den smärtan, den saknaden...

Om en inte så nära släkting dog så skulle smärtan och saknaden finnas, men den skulle göra det på ett annat sätt. Kanske skulle den också gå över betydligt fortare? Om den snälla kvinnan i matbutiken går bort, så skulle jag förmodligen reagera genom att hjärtat slår ett extra slag och det blir lite tyngre att andas. Fast dagen efter så är det ganska "lugnt", vilket det däremot inte vore om pappa dog. Du förstår.

Jag har aldrig besökt Frankrike, jag känner ingen som bor där – ändå står det mig närmre än Syrien, förmodligen för att vi tillhör samma världsdel. Med tanke på det jag nyss nämnde så skulle jag kalla Frankrike "min inte så nära släkting" och ett land i Mellanöstern för "den snälla kvinnan i matbutiken".

Ingen är mindre viktig, men beroende på hur nära de står mig så reagerar jag alltså olika.

Jag bytte bild på Facebook. Inte för att jag är ytlig eller vill visa alla mina vänner vilken fantastiska och empatisk människa jag är. Nej... Jag tror att jag gjorde det på grund av min inre rädsla. Att det var ett sätt för mig att få ge utlopp för mina känslor. Ett sätt att inse hur nära det fruktansvärda är och hur lätt det är att jag är den som utsätts för det framöver. Ett sätt att bli påmind på och inte ta något förgivet.

Jag försöker att inte gå runt och vara rädd, jag försöker istället att njuta av dagen – som om det vore den sista.