Mångsysslare är ett ofta återkommande epitet när Allan Jardén ska beskrivas. Och visst är det smått otroligt hur han fått tiden att räcka till, särskilt under alla år som egenföretagande tandtekniker och hemvärnschef.

Parallellt med yrke och totalförsvarsuppdrag har han alltid målat, därtill hunnit ge 15 böcker. Som om inte detta vore tillräckligt har han ägnat sig åt bokbinderi i rätt stor omfattning. Under en rad år var han ordförande i Höglandets konstronda och numera är han sekreterare i Smålands författarsällskap.

För att inte behöva sitta och rulla tummarna sysslolös är han just nu mitt uppe i ett stort bokprojekt om bränder i Eksjö genom tiderna.

Målar helst

— Visst har jag alltid haft mycket för mig, men målandet ligger mig mest varmt om hjärtat, säger Allan.

Han berättar att målandet går i vågor. För vid sidan av sitt strukturerade jag – som alltid levererar sina åtaganden och gör det i tid – är han en inspirationsmänniska.

— När inspirationen kommer över mig, ja då rycker jag loss. Då vill jag bara måla och det kan bli en 15, 20 tavlor i stöten innan det tar stopp, berättar han.

— Och så, rätt vad det är så är jag igång igen.

Annons

Under årets konstronda har Allan hela bottenplanet i Torkladan vid Eksjö museum för sig själv.

— Och det är tur det, för jag har många nya, stora saker som jag gärna vill visa i år, säger han.

Behåller havet

Trots att marknaden varit bättre för marinmåleri har Allan aldrig övervägt att byta nisch.

— Nej, jag tror att det börjat vända nu, att de unga tröttnat på att allt bara ska vara vitt och vitt i hemmen.

Att havet är hans favoritmotiv är egentligen helt logiskt.

— Jag är uppvuxen i Malmö och som nygifta bodde vi några år i Landskrona. Havet har alltid fascinerat mig. Mest av allt vill jag fånga ljuset, himlen och att havet aldrig är stilla. Det har tagit mig många, ja en herrans massa, tavlor innan jag kom dit, säger han och beskriver sin teknik.

Först skissas fartyget, om ett sådant ska med, därefter målar han himlen och sedan havet. Först lägger han på färgen med en bred moddlare, för att gå över till mindre penslar när vågorna ska brytas och vattnet glittra.

— Allra sista lägger jag på vågorna som ska gå in över fartyget, så att det syns att det inte står stilla. Andra kan måla containerfartyg men jag vill ha lite mer romantiska grejor på väggen, så det blir äldre fartygstyper.

Allan har målat ända sedan han som grabb i tioårsåldern besökte sin mammas kusin i dennes ateljé.

— Han var konstnär och gav mig mina första penslar och färger. Sedan dess har jag aldrig kunnat släppa målandet, berättar han.