FÖRRA VECKAN bjöd på en del dramatiska politiska händelser.

Statsvetare och ledarskribenter över hela landet vältrade sig i följderna av Transportstyrelsens spektakel och försökte förutspå vilket Alliansens eller statsminister Stefan Löfvens nästa steg skulle vara.

Det så kallade politiska spelet kulminerade när Löfven pikade Alliansen under torsdagens presskonferens genom att säga att han minsann väljer det som är bäst för Sverige.

Där sa han även att Anna Kinberg Batras (M) och Jimmie Åkessons (SD) hot om en misstroendeförklaring mot försvarsministern Peter Hultqvist (S) var "helt oseriöst".

ATT LÖFVEN kallar Alliansen och SD för oseriösa är dock inget konstigt. Det ingår i rollen.

Det riktiga problemet är Alliansens ambivalens.

Redan från den första stund Alliansen riktade sin misstroendeförklaring mot försvarsminister Peter Hultqvist, tidigare inrikesminister Anders Ygeman och tidigare infrastrukturminister Anna Johansson var det en del personer inom borgerligheten som tyckte att det var att "ta i för mycket".

Internt är det främst personer inom Liberalerna och Centerpartiet som har velat hitta en utväg för att backa från avgångskravet. Därför har Alliansen valt att vänta med misstroendevotumet tills riksdagens öppnande i september, istället för att kalla in riksdagen nu under sommaren.

Så som det ser ut är Alliansens senaste agerande upplagt för att Hultqvist och Löfven ska kunna andas ut, för att det svenska folket ska få en anledning att återgå till vardagslivet och glömma bort hela skandalen och för att Alliansen själv ska finna en möjlighet att dra sig ur det hela.

TANKEN OM att backa ifrån misstroendeförklaringen kan verka logisk: Det blir ingen "regeringskris", vi får behålla en relativt bra försvarsminister och alla väljare blir tacksamma. Eller?

Men sanningen är den att om allianspartierna backar kommer det att uppstå många följdfrågor.

Till exempel: Varför riktade Alliansen en misstroendeförklaring så tidigt om det sedan visade sig vara så lätt att ändra sig? Betyder det att de gick ut för hårt från första början, så som en del hävdar?

Och varför räcker det att fälla två av tre ministrar? Varför får Hultqvist amnesti?

Redan nu undrar en del vad det var som hände efter Stefan Löfvens presskonferens som gjorde att Alliansen mjuknade i sin position. Det var ju inte så att det tillkom ny information.

Annons

Man behöver inte heller vänta in någon KU-granskning så som många inom vänstern hävdar.

En regeringskris lär det inte heller bli. Oavsett om Hultqvist lämnar eller inte har Stefan Löfven sagt att han kommer att sitta kvar.

OM ALLIANSPARTIERNA backar kommer deras agerande att framstå som ologiskt.

Då bekräftar man vänsterns teori om att misstroendeförklaringen bara rörde sig om ett spel där meningen var att skrämma regeringen och visa handlingskraft.

Om man verkligen är bekymrad över själva hanteringen av Transportstyrelsens IT-läcka byter man inte åsikt.

Dessutom kommer Alliansen att framstå som lika inkonsekvent som regeringen då det blir uppenbart att Hultqvist kommer undan med samma agerande som Ygeman.

Vilka signaler skickar det till det svenska folket?

Är misstroendeförklaringen en popularitetstävling där den populäre killen kommer undan med samma misstag bara för att han har en högre status? Är vi tillbaka i högstadiet?

MISSTROENDEFÖRKLARINGEN gjordes inte för att underminera regeringen. Den baserades utifrån det enkla faktum att Ygeman, Johansson och Hultqvist (och egentigen även Stefan Löfven) hanterade IT-läckorna på ett undermåligt sätt.

Inte vid ett enda tillfälle gav Löfven några tecken på att han hade tagit skandalen på tillräckligt stort allvar.

Misstroendeförklaringen var ett sätt att utkräva ansvar, precis som en opposition ska göra. Det är deras uppgift, medan regeringens uppgift är att styra landet och ta hand om dess säkerhet.

Men trovärdigheten kommer att ta skada om Alliansen vänder. Då visar man att rikets säkerhet inte är det primära.

Partiledaren Ebba Busch Thor (KD) påpekade i samband med misstroendeförklaringen att Hultqvists förtroende är "förbrukat", och det stämmer.

Hultqvist hade ett år på sig att göra det rätta och dela med sig av säkerhetsinformationen till statsministern och han valde att inte göra det. Antingen det, eller så har han (och kanske även Stefan Löfven) ljugit om händelseförloppet, vilket skulle vara ännu allvarligare.

Därför har Alliansen inget att skämmas över. En misstroendeförklaring är ett sunt agerande i en sådan situation. Att dra sig ur vore principlöst.