Vi satsar mer och mer på internutbildning på befintlig personal inom ambulanssjukvården. Vad jag kan se så är det ingen skillnad på patienterna som fått hjärtstopp, förgiftning, astma, trauma, KOL, diabetes med mera nu jämfört när jag började under tidigt 1990-tal. Dessa är lika sjuka nu som då. Samma skador samma och symtom.

Behandlingssätten har däremot förbättrats. Men det som varit helt avgörande i dessa flesta fallen är TIDEN!! Det hjälper inte om vi kommer med all världens bästa mediciner om vi inte kommer i tid...

Nu åker vi på, tror det om ni vill, menssmärtor, brännskada på handled efter att fått ånga från vattenkokare (2 cm hudrodnad vid vår framkomst) eller stukad fot?

En annan klassiker är feber! Jo du, detta fenomen är riktigt livsfarligt särskilt om du inte tagit Alvedon eller liknade febernedsättande läkemedel innan du ringer SOS 112. Varför ska denna utmärkta ambulanspersonal som vi har i denna region hålla på med dessa ”patientfall” när det ligger patienter som behöver vår närvaro mer än dessa individer?

Annons

SOS-personalen som är tyngda av samtal från medborgarna som undrar om man kan ringa taxi åt dem (SOS kan man alltid ringa även när kontantkortet är slut) eller att de vill göra en anmälan på deras stulna cheeseburgare, jo det är sant.

Nekar man någon medborgare hjälp/ambulans så sitter det snart ett löp på skvallertidningarna Expressen/Aftonbladet inom kort.

Vi har sedan 1997 inte fått en enda akutambulans mer i vår region trots att belastningen ökat lavinartat under de senaste åren. Vi kör utbildningar x flera varje år vad det gäller alla sjukdomstillstånd/trauma/körutbildning/katastrof mm. Men detta ökar inte överlevandestatisten när vi står bredvid någon med feber/stukad led/brännskada som ett plåster kunde trösta.

Vad jag vill säga är att regionens ambulanssjukvård håller på att utarmas av alla dessa som ser oss som gula taxibilar som kan erbjuda febernedsättande läkemedel som du kan köpa på Coop eller Ica samt ett och annat plåster.

I varje ambulans har vi oftast minst en vidareutbildad sjuksköterska och minst en ambulanssjukvårdare med ofta flera års erfarenhet. Som en liten ”teaser” kan jag tillägga att det finns hur mycket som helst mer att skriva om regionens ambulanssjukvård (akutberedskapen på vissa tider och ställen i regionen) samt anställdas villkor vad det gäller dygnstjänstgöring. Japp! Vi jobbar fortfarande år 2018 24 timmars pass!! Funkade bra för 20 år sedan när vi inte åkte på blåmärken och menssmärtor.

Snart dags för ledningen att se på anställdas villkor innan det blir fler som slutar/tar tjänstledigt eller ”går in i väggen”.

Jag återkommer gärna med mer information inom kort om jag inte ser förbättringar snart.

Ronnie Tunling

ambulanssjukvårdare Region Jönköpings län