"Får du hat och hot?" Det är en fråga jag får, då och då. Framför allt när jag föreläser, men också av kollegor, vänner och familj. Frågan tycks komma oftare, vilket kanske inte så konstigt. Debattklimatet har hårdnat, blivit råare - inte minst i sociala medier. Det illustrerades inte minst när moderaten Delmon Haffo nyligen kallade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för "hora".

En annan anledning till varför att jag får frågan är väl troligtvis att jag de senaste åren, både som författare och journalist, skrivit en hel del om nazism, högerextremism och Sverigedemokraterna.

Men när jag får frågan brukar mitt svar blir "Nja". Visst, jag får mejl, hatfulla, hotfulla, arga mejl. Och jag får samtal, som har lett till att jag alltmer sällan svarar i min arbetsmobil. Men jag skulle ändå säga att det är annorlunda. Eftersom jag vet, jag har sett vad för slags hat och hot som riktas mot andra journalister, författare och konstnärer.

Hittills har det funnits en tydlig gemensam nämnare mellan de som hör av sig - de är män. De som ringer är äldre, de som mejlar är medelålders och de som hör av sig i sociala medier är yngre, men de är alla män. När jag skrivit en krönika, ungefär på ett ämne som det här, kan jag räkna med att vakna upp till en större eller mindre "skitstorm". Det är många journalisters vardag idag.

Nyligen gjorde Tidningsutgivarna och Sveriges radio en undersökning som visade att 33 procent av landets journalister utsatts för trakasserier eller hot de senaste 12 månaderna. I våras släppte Myndigheten för kulturanalys en rapport som visade att omkring 30 procent av konstnärer och författare någon gång utsatts för våld eller hot på grund av sin yrkesutövning.

Annons

Hoten kommer från många håll; vänsterextremister, radikala islamister, kriminella och mer eller mindre "förvirrade individer" (i brist på en bättre definition). Men den övervägande delen av hatet kommer från främlingsfientligt håll, från nazister, rasister och personer med högerextrema sympatier. Det kommer från personer som kallar sig realister, nationalister, "stolta svenskar" och Sverigedemokrater.

Varför är då det hat som riktas mot mig annorlunda? Därför att jag inte blir kallad "hora" eller "fitta". Jag hotas inte med att bli våldtagen eller smittad med hiv. Jag blir inte heller kallad "svartskalle" eller "bögjävel". Ingen ber mig "fara hem". Hatet mot mig riktas inte mot mitt kön, mot min hudfärg eller mot vem jag älskar. Hatet riktas mot mina åsikter. Därför att jag är vit, jag är man, jag är heterosexuell. Jag är i dessa mäns ögon därför precis som dem - jag har "bara" fel åsikter.

Problemet med mig är att jag tänker fel. Jag förstår inte. Jag har inte kunskap. Därför har många av dessa mejl och samtal bakom den aggressiva och hotfulla tonen ofta ett argumenterande anslag. De vill övertyga. Förstår jag inte att "invandrare har våldet i blodet?" Att islamister och judar "konspirerar för att ta över världen". Att feminismen vill göra män lika impotenta som överflödig. "Förstår du inte???"

De kallar sig inte rasister, utan "realister". De litar inte på myndigheter, medier eller forskning - som de tror undanhåller sanningen. Själva har de "genomskådat systemet", men i själva verket byggt upp en skrämmande världsbild närd av konspirationsteorier, främlingsfientliga hatsajter och internetforum. De ser inte självlögnen, att alla rasister i alla tider betraktat sig som just "realister".

I denna grupp blir jag särbehandlad. Hatet riktas inte mot min hud utan mot mina åsikter. Dessa anses värda att bemötas med argument och inte ogiltigförklaras som de hade blivit om jag hade varit född i en annan kropp. Rasismens vidrighet ligger i just detta, hatet mot det förutbestämda. Om du inte är som jag föds du hatad, det finns ingenting du kan göra, känna eller säga för att ändra på det.

Dina känslor, dina tankar, du – är hatad eftersom du blev till. Eftersom du går här, eftersom du existerar. Rasismen fråntar oss vår mänsklighet. Det var därför nazisterna i Tredje riket också kunde motivera mördandet av barn. Inte ens de var oskyldiga, deras skuld låg nedärvd i blodet.

Min synd är bara mina tankar. Det finns dock ett annat ord för sådana som jag bland dem som hatar: Rasförrädare.

Läs mer av Anders Rydell: Året då murarna reste sig igen