Branden på Stationsgatan 6 i Ekenässjön startade vid halv fem-tiden i tisdags eftermiddag. Genom Anna Roths rådiga ingripande med sin egen pulversläckare begränsades skadorna till grannlägenhetens kök. Tack vare att Christoffer Hjortstam så snabbt slog larm till alla i huset kom hyresgästerna ut.

Kort sagt: de båda gjorde allt rätt.

— Anna och Christoffer är riktiga hjältar. Om de inte agerat som de gjorde kunde hela fastigheten ha stått i lågor, säger Frida Magnusson som bor i samma trappuppgång.

— Jag är bara så glad att alla klarade sig och att allt gick bra, säger Anna och värjer sig mot att bli kallad hjälte.

— Jag hoppas att jag bara gjorde vad alla andra skulle ha gjort i samma situation, säger hon.

Flicka skrek

Anna berättar att allt började med att en liten och mycket upprörd flicka ringde på deras dörr och skrek att det brann.

— Först då kände vi röklukten. Jag kände att detta gäller liv eller död och eftersom jag trodde att någon var kvar inne i grannens lägenhet öppnade jag dörren dit.

Annons

Genom all svart rök som vällde mot henne hann se hur lågor slog upp från spisen i köket där inne.

— Det var verkligen ingen vanlig kastrullbrand. Det var alldeles mörkt i hela lägenheten av röken. Det var precis som på övningar man sett där rökdykare går in. När jag förstod att ingen var kvar där inne stängde jag dörren.

Tog släckaren

Anna rusade in efter pulversläckaren hon hade i sin egen lägenhet. När hon öppnade grannens dörr igen såg hon hur lågorna redan börjat klättra uppåt taket, så snabbt var förloppet. Hon tycker branden verkade närmast explosionsartad

— Jag kom bara en bit in i hallen men riktade släckaren mot branden och tömde den. Sedan kunde jag bara backa och stänga dörren bakom mig och hoppas att jag lyckats släcka branden.

Omvänd ordning

Allt gick väldigt fort, på bara några sekunder. Först därefter hann de ringa 112 och larma.

— Egentligen ska man ju rädda-larma-släcka men här gick allt så fort. Jag kände att jag var tvungen att handla för annars kunde det blivit en katastrof

Sonen Christoffer sprang runt och knackade på alla dörrar men nu kände Anna att de och djuren också måste komma i säkerhet.

På gården utanför huset samlades hyresgästerna och snart anslöt även vänner och anhöriga som följde räddningstjänstens arbete. Efter en stund bjöd en granne på kaffe hos sig.

— Det fikat var så gott. Vi var ju alla lite chockade men där fick vi prata av oss och landa, säger Anna och Frida.