Och så kommer jag då på mig själv med att nynna på Alesha Dixons trallvänliga ”The boy does nothing”. Minns inte när jag hörde den senast och förstår inte heller varför den envist poppar upp i mitt huvud, just som jag står där och sliter med intorkade lasagneformar och grötiga grytor.

Nog för att the boy är på tjänsteresa i Danmark (”pappa är i ett annat land”) och nog för att han var det förra veckan också (”pappa är i huvudstaden”) men i övrigt känns sångvalet inte särskilt rättvist.

Annons

För om jag får säga det själv, så har vi blivit rätt bra på det där. Med uppdelning, alltså.

Jag hämtar – han lämnar.

Jag dammar – han dammsuger.

Jag tvättar – han vattnar häcken och borstar katten.

Jag fixar maten i veckorna – han på helgerna.

Det låter kanske trist och inte som någon romantikförhöjare, det där med att sätta sig ner och dra upp riktlinjer som dessa. Men faktiskt är det precis tvärtom. För tänk vad mycket onödigt tjafs man slipper – när inget finns att tjafsa om. Och vad mycket trevligare man kan göra av den tiden och den energin – i stället.

För annars, i vardagsstressen och mitt i livspusslandet, visst är det väldigt lätt att hamna där? Vid diskhon, sjungande ”The boy does nothing” – eller the girl för den delen. Den eftermiddagen jag kommer hem från jobb, skol- och dagishämtning och är lite för trött för att laga mat, kan jag utan problem rasa över att middagen alltid ligger på min lott. Men inte har jag så mycket för det, när jag faktiskt varit med och demokratiskt beslutat det själv.

Det fanns en tid i mitt mycket unga (med betoning på mycket – vi snackar åtta, nio år) liv då min intelligens inte sträckte sig längre än till att fastslå att en mans uppgifter i ett hem var begränsade till att klippa gräset och laga bilen.

I dag är jag – tack och lov – något visare och vet – såklart – bättre än så. I dag vet jag att den dagen man står där vid diskhon och sjunger sanningen om sitt liv med texten ”The boy (eller girl, då) does nothing”, då är det dags att sätta sig ner och göra upp en alldeles oromantisk men ack så underbar ansvarslista.