Ni har säkert sett dem. Almanackorna som följer årstiderna och bjuder på tolv månadsbilder samtidigt som dess ägare kan dra bort ett datumblad för varje dag.

Profilen: Tinna Ahlander

Aktuell: Har för tredje året i rad fått uppdraget att temasätta och illustrera KFUM och Sc..

Profilen: Tinna Ahlander

Aktuell: Har för tredje året i rad fått uppdraget att temasätta och illustrera KFUM och Scouternas almanacka.

Gör: Art director och illustratör.

Ålder: 51 år.

Bor: Jönköping.

Familj: Man, tre pojkar, två bonusflickor och barnbarn.

Intressen: Träna (fast det var ett tag sedan nu). Är fotbollsmamma.

Läser: När jag hinner.

Lyssnar på: P3.

Tittar på: Danska serier och ”Så mycket bättre”.

Favoritmat: Asiatiska smaker och kryddor, som koriander. Försöker äta vegetariskt.

Drömmer om: Roliga uppdrag.

Varje år säljs cirka 40 000 exemplar av scouter och föreningar till förmån för barn och unga. 1945 kom den första och sedan dess har elva illustratörer och konstnärer gjort almanackan till en klassiker, nostalgitripp och ett samlarobjekt.

Tema landskapsdjur

2015 var det premiär för Tinna Ahlander. Hon fick frågan om hon ville göra illustrationerna genom Lindqvist, en firma i Nässjö hon arbetat åt sedan tidigare. Då blev det tolv djur signerade Tinna. Nästa gång, det vill säga förra året, blev det ett färgtema samtidigt som kom med lite barn på bilderna. I år, 2017, är det landskapsdjur.

— Jag har fått bestämma själv. Både teman och vilka djur som ska vara med, säger Tinna som i och med att hon också arbetar som art director nu fått hela uppdraget – från illustrationer till förpackning.

De första skisserna skapar hon ofta hemma. Med blyerts eller kulspets på det papper som finns till hands. Klurar lite över hur bilden ska se ut, var figuren ska stå och vilken storlek den ska ha.

Småländsk utter

På jobbet, det tidigare magasinet vid Munksjöns strand där Tinna har sitt kontor i en fantastisk miljö, scannar hon sedan bilderna för att göra dem klara i datorn.

Kalendern för 2017 är redan tryckt och finns i butikerna. Illustratören själv har så klart ett eget exemplar och det visar bland annat en småländsk utter och röda stugor. I september ler en gotländsk igelkott från en strand med raukar och i juni spelar en berguv fiol framför en midsommarstång någonstans i Dalarna.

— Jag anpassar maneret efter uppdraget. Men just nu är nog det här min stil. Lite platta färger och djup genom perspektivet, säger Tinna.

Block och pennor

Annons

Hon har alltid tyckt om att rita. På lekis, som sexåring och dessutom i en helt annan stadsdel än där hon växte upp, var hon så blyg att hon satt med block, pennor och kritor mest hela tiden.

— Också hemma i Ringarna ritade jag. Gjorde böcker och tidningar som jag sålde hos grannarna. Och skickade in teckningar till Jönköpings-Posten. Blev de publicerade var det extra kul.

På gymnasiet gick hon först på Per Brahegymnasiet för att sedan läsa Tryckmedia på Fortuna. Gjorde praktik på en reklambyrå där hon sedan fick arbete när skolan var slut.

Så småningom sökte hon sig till Beckmans i Stockholm för att läsa reklam och startade en enskild firma eftersom illustratörfröknen menade att det kunde underlätta om eleverna ville ta uppdrag.

— Tillbaka i Jönköping startade jag eget på riktigt men har emellanåt varit anställd i byråvärlden, säger Tinna som i dag är frilansare.

Bok för de minsta

Hon arbetar med sitt fritidsintresse men förklarar samtidigt att inte målar särskilt mycket hemma, att hon kommit bort från det. Även om hon gärna skulle ägna mer tid åt olja och akvarell.

— Men jag hinner inte och har inte heller riktigt lusten. Det blir nog så när du jobbar med det hela tiden.

Som frilansare blandar hon små och större jobb, samarbetar med en copywriter och har ett stort kontaktnät som gör att trots att hon är sin egen kan ta större uppdrag.

— Att jag som AD har en extra gren som illustratör är också ett plus.

Om det blir någon ytterligare almanacka vet Tinna inte i dag.

— Men det hade varit kul för jag har fortfarande landskapsdjur kvar, säger hon.

På gång är däremot är en pekbok för barn. Förlaget såg almanackan, tyckte om det de såg och utan att avslöja för mycket säger Tinna att tanken är att boken ska bli i samma stil.

— Det är något jag egentligen alltid velat. Inte så att jag jobbat hårt för att nå dit. Mitt sätt är kanske bara att låta det hända.