Att träda in på Länsmuseets utställning med konstnären Oskar Korsàr är som att träda in i en helt annan värld - en sakral värld med bara fem verk som intar rummets arkitektur. De bländande vita skulpturerna, i felan-plast, till synes i hårt porslin, förstärker sin närvaro genom de grå väggarnas intensitet mot de ljusa golven. Sambandet är förlösande. Kalla kårar går utefter ryggraden.

Vilket rumsligt möte!

Oskar Korsár

Oskar Korsár är tecknare och skulptör. Han är 39 år gammal och uppväxt i Umeå.

Kors..

Oskar Korsár

Oskar Korsár är tecknare och skulptör. Han är 39 år gammal och uppväxt i Umeå.

Korsár är utbildad på Konstfack och bor numera i Berlin.

Han fick Åke Andrén-stiftelsens konstnärsstipendium 2016.

Utställningen visas på Jönköpings läns museum till den 11 december

Sådana skulpturer – objekt – har jag nog aldrig stött på tidigare, med ett så avskalat avmätt nästan surrealistisk uttryck. Ett övergående från verklighet till overklighet. Skulpturerna/objekten har också en psykologisk underton, där tiden står stilla i ett fruset ögonblick. De har stelnat.

Konsthistoria

Varifrån kommer de? Vilken tillhörighet har de? Efter en stund går mina associationer till konsthistorien. Det är något man sett tidigare fast på ett nytt sätt.

Det är en intressant kombination att ha en fot i konsthistorien och en fot i både nutiden och framtiden. Oskar Korsàr lyckas med denna svåra ambition.

Ett av objekten i skimrande vitt föreställer en potatis med groddar åt alla håll som syns gro och växa. Det är inte bara på ytan utan också under ytan som växtligheten finns. Livet spirar fast det till synes tycks dött. Därför har objektet/skulpturen en psykologisk underton som är dubbelbottnad.

Eller är det en insekt som sträcker ut sina tentakler för att fånga ett byte? Som betraktare har vi friheten att tänka vad vi vill.

Konstnärlig frihet

På andra sidan i rummet ser vi ett bröd (enligt konstnären), men det inte så lätt att se. Den är dåligt exponerad med ett oestetiskt stöd vilket stör det finkänsliga konstverket. Tyvärr! På en annan utställning var detta objekt en sol på väggen. Här framkommer den konstnärliga friheten.

Annons

För mig är det en nyanserad abstrakt målning med vita ljusnyanser . Det lilla blir poetiskt. Less is more. Bra konstverk har oftast många tolkningar.

Två spännande orörligt sammanhållna skulpturer, cirka två meter höga, dominerar den sparsmakade utställningen. På ytan är stillheten påtaglig i dem. Men vad händer under ytan? Möjligen något nervöst.

Var har jag sett dem förut? Förmodligen från den assyriska eller egyptiska konsten, flera tusen år före Kristus. Men det tyder mer på att det finns en påverkan från arkaisk tid, från år 600 före Kristus, fast i modern tappning, vilket vi ser i kläder, frisyrer och glasögon/solglasögon. Det är två kvinnor (kore i det arkaiska). De är onåbara, inåtvända och kontakten är bruten med betraktaren.

Det arkaiska populära leendet kan man också uppfatta. Är det medvetet eller omedvetet?

Slappa händer

Stora slappa odimensionerade händer hänger längs kropparna, vilket har förvandlats till stora platta blad, löv som förstärker skulpturernas mysticism och overklighet. En intressant tanke är att de två säregna skulpturerna berör flera tidszoner i konsthistorien på en och samma gång - i ett och samma objekt nämligen Dåtid - Nutid - Framtid. Det är ett säreget drag i Oskar Korsárs konstnärskap. Oväntat och nästan lite genialiskt.

Till sist men inte minst nere på golvet ser vi en mystisk figur som är ett självporträtt av konstnären, nästan som en dödsmask krälande som en krokodil som drar sig fram i tillvaron. Objektet bryter välbehövligt stämningen i utställningen som kontrast till övriga stilla objekt.

Är det en bild av konstnären som kämpar för sin överlevnad och krälar sig sakta framåt? Frågan är om det i fortsättningen kommer att gå så sakta framåt för Oskar Korsár med hans personliga, säregna och intressanta konstnärskap som är svårt att hitta någon annanstans vilket förstås kommer att gagna honom i framtiden. I utställningen möts Dåtid - Nutid - Framtid.

Jag frågade Oskar Korsar "Vad ska du göra med ditt stora konstnärsstipendium" och Oskar svarade raskt och övertygande: "Att ÖVERLEVA". Det var en gripande kommentar.

Fler konstrecensioner: Vattenväxter och oljemålningar på Nässjö konsthall