Det säger Dag Lundén, miljöchef på tekniksidan vid Telia Company i Sverige, om resterna från anläggningen som var aktiv mellan 1940- och 1980-talet.

— Det är absolut ingen fara för allmänheten. Spridningen sker bara inom fastigheten än så länge och ligger väldigt långt ner i marken, säger Lundén.

— Det är ju i sig allvarligt ändå, men om det skulle sprida sig till Bruzaån skulle det ta många år, och vid det laget ha så låg koncentration att det knappt är mätbart, säger Lundén.

Erik Eneroth, som är handläggare för förorenade områden vid länsstyrelsen, är inne på liknande linje.

Annons

— Jag tycker inte att man ska blåsa faran över för området. Det finns höga halter arsenik långt ner i marken och det är viktigt att skaffa sig kunskap så man inte bara vet hur det ser ut i dag, utan hur det kommer se ut om 50 år, säger Eneroth.

— Samtidigt behöver man inte vara orolig som närboende, men jag tycker att man ska skaffa sig kunskap. Människors oro ska man ta på allvar och man är välkommen att höra av sig till oss om man har frågor, fortsätter Eneroth.

Väldigt avancerad kemi

En större slutsanering av området gjordes i slutet på 90-talet men mätningar på senare år har ändå visat att arsenikhalten där har ökat. Varför arseniken börjat röra på sig har varit en gåta men Telias pågående undersökningar, i samarbete med bland annat Stockholms universitet och Statens geologiska institut, har ändå närmat sig ett svar.

— Det har med geokemi på grundforskningsnivå att göra så det är väldigt avancerat. Det är kunskap man inte hade när man gjorde saneringen, men det är fortfarande mycket som inte är känt och det är därför det här är så intressant, förklarar Lundén undersökningarna och forskningen som görs.

Inte förrän nästa år

Först och främst handlar det om att med hjälp av diverse provtagningar ta reda på hur arseniken sprider sig och varför. Något som kan ta lång tid.

— Självklart kommer vi komma till rätta med det här. Det är vårt ansvar. Det vi behöver komma fram till är hur man gör det på bästa sätt och det kommer nog ta hela det här året och förmodligen nästa vår innan vi kan lämna ifrån oss en åtgärdsplan som vi tror på, berättar Lundén.