Under torsdagen avled Torgny Lindgren i en ålder av 78 år, efter en tids sjukdom. Han sörjs av familj, vänner och författarkollegor samt miljoner trogna läsare i koja och - slott. Norska kronprinsessan Mette-Marit har Rimforsabon och akademiledamoten som en av sina favoritförfattare. Hummelhonung har hon läst om flera gånger och när tidningen VG bad henne om tips på påskläsning var valet självklart, Dorés bibel.

Torgny Lindgren är starkt förknippad med Västerbotten, skrönornas förlovade land, där han trampade runt på hjortronmyrarna under barndomen tillsammans med PO Enquist och Sara Lidman. Trion kopplas ofta ihop och det inte utan anledning. Samtliga behärskar konsten att berätta en historia till fulländning.

Men även våra trakter har sannolikt haft betydelse för Torgny Lindgrens skrivande. I likhet med Sara Lidman föddes han som författare i nordöstra Småland. Hon under studieåren på folkhögskolan i Mariannelund, han under åren som lärare Vimmerby.

När Ax intervjuade den unge Lindgren 1970 och ställde frågor om nyutkomna diktsamlingen Dikter från Vimmerby förklarade han att det mest meningsfulla i tillvaron inte var att skriva, utan att byta blöjor på sin dotter. Jordnära var han, faktorsonen från Raggsjö by, 15 km väster om Norsjö i norra Västerbotten.

Sitt stora genombrott som författare fick Torgny Lindgren med mästerstycket Ormens väg på hälleberget 1982 och han behöll greppet om sina läsare under åren som följde med bästsäljare som Bat Seba, Hummelhonung, Pölsan, Dorés bibel och Norrlands akvavit.

Annons

Förstlingsverket Plåtsax, hjärtats instrument från 1965, menar Ulrika Knutsson i sitt minnesord liknar Sandro Key-Åbergs dikter lite grann. Och tja, varför inte. De båda författarna bodde nästgårds i många år. Key-Åberg hade sommarviste i Lönneberga.

Våra reportrar har i olika sammanhang skrivit om Torgny Lindgren i fyra decennier. Vi har vid flera tillfällen fått möjlighet att prata med honom under bokaftnar runt om på Höglandet. 2005 hittade han från hemmet i Rimforsa till Tranås för att möta sina läsare på stadsbiblioteket. Då berättade han att nån rampfeber led han aldrig av före ett framträdande:

— Bokläsarna är stillsamma människor. Det finns inga bokhuliganer och därför är det aldrig något att gruva sig för.

— Läsarna är ju ens medarbetare, förklarade han för vår medarbetare Bernt Dahlgren.

Ett återkommande tema i Torgny Lindgrens böcker är historia och religion:

— Jag är mycket intresserad av detta, liksom musik och kulturhistoria. Det återspeglas givetvis i mina böcker, framhöll han under Tranåsbesöket.

Mat och idrott tillhörde också de områden, där Lindgren rörde sig hemtamt och med glädje. Under ungdomstiden var han en hyfsad höjdhoppare:

— Det var förfärligt roligt. Nästan lika roligt som att skriva. Men med tanke på min släkting PO Enqvists framgångar - han hoppade nästan två meter - vill jag inte nämna mina blygsamma resultat. Jag försökte, men misslyckades, sa han i en intervju i Aftonbladet för några år sen.

År 1990 utnämndes Torgny Lindgren till filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet och 1991 invaldes han till stol nr 9 i Svenska Akademien. Hans böcker har översatts till över trettio språk och han var en av Sveriges internationellt mest framstående författare.