EN MINDRE uppmärksammad del av förslaget om en ny föräldraförsäkring handlar om att utredaren helt vill slopa lägstanivån.

Den omfattar 90 dagar med en ersättning på 180 kronor per dag som föräldrarna får dela upp mellan sig.

I slutbetänkandet ”Jämställt föräldraskap och goda uppväxtvillkor för barn - en ny modell för föräldraförsäkringen” som nyligen överlämnades till regeringen motiveras detta med att ingen kan leva på så lite som 180 kronor per dag och att utnyttjandegraden ändå är låg.

UTREDAREN Lars Arrhenius har sagt att slutbetänkandet ska genomsyras av en vilja att skapa bättre uppväxtvillkor för barnen.

Att öka antalet öronmärkta månader från tre till fem, vilket är den del i utredningen som naturligt nog fått mest uppmärksamhet, utfaller inte till barnens bästa.

Resultatet blir nämligen att det totala antalet dagar som föräldrarna är hemma med sina barn på det stora hela minskar.

Men inte heller slopandet av lägstanivådagarna tjänar till att sätta barnen i fokus.

Både dessa delar av slutbetänkandet innebär mer statliga pekpinnar samtidigt som det skapar mindre flexibilitet för föräldrarna.

Annons

Vi har en generös föräldraförsäkring i Sverige. Det gör det mer attraktivt, praktiskt och ekonomiskt möjligt för fler att bli föräldrar jämfört med i många andra länder.

En väl utbyggd och kraftigt subventionerad förskola bäddar även det för att både mannen och kvinnan ska kunna arbeta och tjäna pengar.

FÖR ATT EN befolkning inte ska minska krävs att det föds 2,1 barn per kvinna.

Inget land i EU kommer upp till de talen, men Sverige kommer på tredje plats efter Frankrike och Irland med 1,88 födslar (Eurostat 2016).

Födslotalen behöver därför öka något, men det är också nödvändigt att i högre grad anpassa de generösa systemen till barnen.

Ett barn i skolåldern har grovt räknat 15 veckors ledighet under ett år. De 15 veckorna kan som mest matchas av 12 veckors ledighet för föräldrarna, men då får föräldrarna ingen gemensam semester alls tillsammans med barnet (om båda föräldrarna har sex veckor vardera).

En anställd har rätt att ta ut fyra veckors sammanhängande semester under perioden juni-augusti. Man ska ha mycket tur om båda föräldrar får hela fyra veckor tillsammans med barnen.

DET ÄR HÄR dagarna med lägstanivån kommer in.

De kan fungera som en garant mot att arbetsgivaren nekar ledig tid till de föräldrar som verkligen vill vara tillsammans med barnen, inte bara under sommarmånaderna utan även höstlov och sportlov.

En invändning är att detta stör arbetsplaneringen och att det blir dyrt för arbetsgivaren. Men det är ju faktiskt också kostsamt för föräldrarna att utnyttja lägstanivån, vilket i sig minskar incitamenten för missbruk.

Lägstanivådagarna kan bidra till att barnen får en bättre start i livet och i skolan och att föräldrarna får mer tid att följa barnens uppväxt, om de är beredda att förlora en del av inkomsten.

Det är just den flexibiliteten vi måste värna.