När Bengt E Carlsson berättar om ”sina pojkars” öde, Hayat, 16, och Rafi, 14, sätter tårarna stopp för berättelsen. Men efter en stunds kraftsamling kan han återta ordet.

— Det slår så hårt mot vissa, framför allt mot Hayat.

Den 31 juli 2015 söker bröderna Hayat och Rafi asyl för första gången i Sverige. De är båda hazarer och shia-muslimer och löper därmed stor risk för dödshot vid ett återvändande till Afghanistan, menar Bengt. De uppger att de inte har några släktingar kvar i landet, men att de däremot har anknytning till Tranås kommun.

För drygt två år sedan tog de en buss till Iran där deras farbror bor, som vidare samordnade deras resa till Europa. Under den här tiden mördas deras föräldrar av talibaner i hemlandet.

— Meningen var att de skulle komma efter sina söner, men de hade inte råd att åka direkt utan var tvungna att sälja en bit mark först, berättar Bengt.

Fick dela på sig

Ovetandes om deras föräldrars öde fick bröderna dela på sig i Sverige. Hayat går på Holavedsgymnasiet och bor på Polstjärnan, medan hans lillebror är placerad utanför Vaggeryd.

Hayat fick beskedet att hans föräldrar bragts om livet den 2 april, drygt två år efter de faktiska morden. Han berättar att han har svårt att koncentrera sig i skolan då han ofta tänker på sina föräldrar. Ibland får han ta tabletter för att kunna sova om nätterna.

När sönerna får vetskap om sina föräldrar är de båda långt inne i sina respektive asylprocesser. Anledningen till det sena beskedet var att deras släktingar ville skona pojkarna tills att de blivit något äldre.

Inget uppehållstillstånd

Bengt förklarar att det senaste beslutet från förvaltningsprocessenheten hos Migrationsverket kom den 11 maj. Där står det klart och tydligt att myndigheten inte beviljar pojkarna uppehållstillstånd i Sverige. Detta trots ett brett underlag, menar Bengt.

Med sin ansökan bifogade han ett USB-minne innehållandes ett videoklipp från föräldrarnas begravning, samt ett stämplat dokument där en säkerhetsstyrelse i hemlandet verifierar att de identifierat de döda kropparna som hittades bredvid en väg.

Annons

En rapport från den lokala polismyndigheten finns också bifogat, liksom ett tillstyrkande av barnens farbror i Iran som bekräftar att föräldrarna mördats. Deras ID-handlingar hittades även på deras kroppar.

I ansökan tryckte Bengt särskilt på att det skulle innebära döden för pojkarna att skickas tillbaka till sitt hemland.

Kan överklaga

Den 24 maj delgavs pojkarna beslutet hos Migrationsverket i Jönköping och nu har de tre veckor på sig att överklaga.

— Det är inga större möjligheter att få detta beslut ändrat, det är mer formalia, suckar Bengt som aldrig behövt gå såhär långt med något ärende tidigare. Då har han ändå haft ett 30-tal uppdrag som god man.

Migrationsverket anför bland annat i sitt beslut att handlingarna som Bengt bifogat är av ”enkel beskaffenhet” och därmed ”lätta att förvanska eller förändra”, att ”äkthet är svår att verifiera”.

— Äktheten har jag ingen anledning att betvivla. Jag fattar inte hur man kan behandla barn på det här viset. Det är livsavgörande beslut. Ett uppenbart dödshot föreligger och det är bevisat att talibanerna dödat deras föräldrar. Jag får gåshud alltså.

”Lågt bevisvärde”

Myndigheten konstaterar även att begravningen som syns i videoklippet kan vara vilken begravning som helst, då det inte finns några detaljer som direkt kan kopplas till de båda föräldrarna. Ett argument som Bengt kan ha förståelse för.

— Men att handlingarna (som är skrivna för hand på dari) skulle ha ett lågt bevisvärde, förstår jag inte. De har därför inte ”funnit anledning att översätta handlingarna”. Vad är en kvalificerad beskaffenhet då, undrar Bengt som pekar på originaldokumentet med en klar blå stämpel.

— De kör rakt över oss. Vindarna blåser lite mörka, tycker jag. Det finns ingen barnkonvention. Hade jag fått de här handlingarna till mig i min roll som politiker så hade jag tänkt att detta är hur klart som helst. Det jag och advokaten trott hela tiden finns ju här.

Visar vilja

Efter två avslag, nekade prövningstillstånd, i såväl Migrationsdomstolen som Migrationsöverdomstolen har de nått något av vägs ände. Men ytterligare ett överklagande kan alltså lämnas in.

— Vi har hela tiden försökt att vara tillmötesgående. Vi valde att jobba med Migrationsverket och inte mot dem för att visa vår vilja, att vi vill vara med på banan, avslutar Bengt E Carlsson.