Det är tidigt på morgonen fredagen den 29 juli 1997 och kriminalkommissarie Bengt Jonsson får ett telefonsamtal från kollegan och utredningsledaren Lennart Eckerberg.

Budskapet: "Flickan har ännu inte återfunnits, du måste åka ner".

Bengt satte sig i bilen åkte till Sävsjö för att ta sig an ett uppdrag som i dag – 20 år senare – ännu inte fått sin upplösning.

– Jag tror vi alla i gruppen känner att vi gjort vad som stått i vår makt för att hitta Jasmina. Jag kan inte komma på en enda detalj vi kunde ha gjort annorlunda.

Vi träffas på en fika en tisdagsmorgon i juni. Det är många år sedan Bengt lämnade in polisbrickan för att istället ägna sig åt pensionärslivet.

Men just Jasminafallet, som följde honom från 1997 fram till hans pension kan än i dag komma upp för diskussion.

– Det här är ju ett fall man så gärna hade fått klarhet i innan man lämnade. Men tyvärr, suckar han. Men det händer fortfarande att kollegorna ringer när det kommit in nya uppgifter.

Men det blir allt sällan numera. Utredningen är inte nedlagd men kommer heller inte framåt.

20 år har nu gått och polisen har egentligen inte kommit så mycket närmare en förklaring vad som hänt Jasmina.

– Skulle det komma in nya uppgifter så självklart följer man upp detta, men man jobbar inte aktivt med det nu.

Stort sökpådrag

Vi tar oss igenom de första dagarna när Jasmina försvann. Ett stort sökpådrag sattes in med poliser, militärer, hemvärnet och frivilliga.

Några dagar senare gick polisen över till att misstänka att ett brott låg bakom försvinnandet.

– I och med att det inte gick att få någon vettig förklaring till hennes försvinnande så gick man in på brottsteorin. Då får ju polisen större befogenheter med husrannsakningar.

En spaningscentral upprättades i Vetlanda polishus och Bengt Jonsson fick uppdraget att leda gruppen.

– Vi organiserade massvis av förhörspatruller, vi kartlade hus för hus, trappuppgång för trappuppgång. Alla som bodde i området hördes. Alla tips och alla namn fördes in och registrerades och vi skickade direkt ut en förhörspatrull för att se om det fanns någon bäring i det.

Bland de hetare tipsen som kom in var en bil som hade setts på en parkeringsplats vid avfarten mot Ohs.

– Ett vittne som åkt förbi i bil har sett en parkerad bil där en man stod bredvid och höll om en flicka. Det här skulle ha varit tidsmässigt i anslutning till försvinnandet. Vad var detta för bil frågade vi oss. Vi hade bara en siffra. Vi försökte gå ut med om det var fler som gjort iakttagelsen.

I slutet av augusti fick man napp på en bil i Göteborg som blev intressant.

– Vi plockade in bilen och det gjorde en väldigt noggrann undersökning efter spår av DNA. Men det gav ingenting och vi fick ge oss där.

Samtidigt ökade trycket från allmänheten och framför allt medierna.

– Vi var ju attackerade hela tiden, det var ju riksträckande, radio och tv hela tiden. Ju längre tid det tog så blev trycket större. Vi famlade och det gör man ju fortfarande egentligen.

41-åringen

Bengt berättar att det började komma in uppgifter som pekade åt ett visst håll. En man hade setts cykla med en yngre flicka under kvällen då Jasmina försvann.

– Vi fick tips från flera håll som pekade mot den här mannen och det föranledde att det blev ett anhållande, då är vi framme i september månad.

En 41-årig man från orten anhölls som skäligen misstänkt för människorov. Han hade tidigare döms för sexuellt utnyttjande av barn. Men vid häktningsförhandlingen kunde åklagaren inte presentera så mycket bevis som krävdes för häktning.

Mannen släpptes med restriktioner om reseförbund samt anmälningsplikt under cirka en månad.

– Sedan var man tvungen att släppa det hela, det kom egentligen inte fram mer uppgifter än att han setts cykla med en yngre flicka.

Fick förstärkning

Annons

Som erfaren kriminalkommissarie betonar Bengt vikten av att inte se ensidigt på ett spår i en utredning.

– Det är väldigt lätt att man låser vid ett spår men man måste ha hela spektret öppet hela tiden, annars är det livsfarligt.

Bengt och kollegorna fortsatte jobba vidare, stabcentralen blev kvar till maj nästa år.

– Vi hade även rikskrim nere hos oss, vi hade ett par gubbar som deltog i utredningsarbetet, bland annat Dag Andersson som senare tillsattes i utredningen kring mordet på Olof Palme. Vi hade förhörspatruller från Jönköping, Höglandet, Värnamo, så det var väldigt mycket folk. Hela tiden när det kom in nytt så checkade vi av den personen.

Ingenting las åt sidan, alla små detaljer las in i en databas.

– Vi gick igenom allt som var möjligt. Vi engagerade företag som gick igenom avloppssystemet. De skickade igenom kameran för att fotografera avloppssystemet. Vi rekvirerade likhundar och hela sjön där nere gicks igenom för att söka efter om hon eventuellt skulle finnas i vattnet.

Upplevde ni att ni fick kritik?

– Jag tycker inte vi upplevde att vi fick kritik, jag tror allmänheten förstod hur svårt ärende det var när vi inte hade kropp eller plats. I de flesta fall så hittas ju kroppen.

Om det hade hänt i dag, hade man jobbat på ett annat sätt?

– Det går nog inte göra så mycket annorlunda. Det systemet vi följde har den här gruppen som har hand om det i dag fortsatt med. Jag var ju operativ chef för grova brottsgruppen i länet sedan, då hade jag de här gubbarna, Johan Frisk, Gunnar Karlsson och Per Landberg då vi jobbade över hela länet. Vi har jobbat efter samma upplägg hela tiden.

När man avslutade i Vetlanda så låg fallet fortfarande i Bengt Jonsson händer då han flyttade till Eksjö.

– Polisen organiserades om och jag blev krimchef i Eksjö, men fallet släpptes ju inte för det utan så fort det kom in nya uppgifter så följde vi up det.

Ulf Olsson

2007 blev Ulf Olsson intressant i utredningen. Ulf Olsson dömdes 2005 för mordet på tioåriga Helen i Hörby.

– Vi åkte ner och hade ett möte med deras utredare, gick igenom detaljer vad de hade som möjligen kunde ge bäring för Jasmina. Vi var där i två dygn och en noggrann brottsplatsundersökning gjordes i en lägenhet där vi gick igenom varenda kvadratcentimeter.

Varför blev ni så intresserade av Olsson?

– Det visade sig att när Jasmina försvann så hade han bott i Vimmerbytrakten och det är ju inte så långt ifrån. Sedan var det ju att en ung flicka som bragts om livet vilket egentligen var likheten. Vi ville inte lämna något åt slumpen.

Bengt fortsätter:

– Det fanns även uppgifter att Ulf Olsson setts gräva vid en grannfastighet. Jag minns att vi hade både Aftonbladet och Expressen som hängde i fötterna på oss. Vi gjorde fynd som skickades till SKL för DNA-bedömning men det slog inte.

Anders Eklund

I september 2014 anhölls livstidsdömde Anders Eklund som skäligen misstänkt för mord på Jasmina.

Eklund som tidigare dömts för morden på 10-åriga Engla och 31-åriga Pernilla Hellgren, förhördes under ett par dagar men nekade till all kännedom.

Eklund, som då var lastbilschaufför, hade varit i Sävsjö dagen efter, den 29 juli enligt kommissarie Johan Frisk på Grova brott.

– Det här var ju efter att jag slutat men det var ingen person som förekommit i utredningen tidigare. I och med att han uppträtt som han gjort med de andra tjejerna så visst var det en person som skulle kunna vara kompetent till något sådant här, säger Bengt Jonsson.

– När han blev aktuell så försökte man kartlägga var han varit under den här tiden. Jag vet inte alla detaljer men han skulle väl ha varit i krokarna. Men det är inte lätt att komma så lång tid efteråt.

Anders Eklund blev sedermera avskriven som misstänkt under 2016.

Egna teorier

Hur gör man som polis för att hantera ett sådant här typ av fall som känslomässigt berör så många?

– Man blir ju givetvis väldigt berörd, det går inte att komma ifrån. Men man måste stänga av, det är en förutsättning när man ett sådant här jobb. Men sedan kan telefonen ringa en ledig dag och då måste man starta om igen, så fungerar det.

Hur mycket kontakt har du haft med Jasminas föräldrar under den här tiden?

– Vi har haft kontakt med jämna mellanrum. När det kommit in nya uppgifter går det inte bara lägga dem åt sidan, man måste informera i stora drag vad som hänt.

Tror du någonsin det här kommer att lösas?

– Det finns nog inte mycket mer att lyfta på, det är om ett något nytt vittne skulle träda fram eller om det kommer ett annat brott mot en flicka så följer man upp det om det finns vissa likheter. Det är så man måste jobba.

Bengt slår med sin näve på bröstet.

– Man kan ju hoppas att den person som gjort det här helt enkelt känner inom sig att den måste erkänna det här, annars blir det svårt tror jag.

Till sist måste jag ju ställa frågan, vad tror du har hänt Jasmina?

– ...(tystnad). Man har ju självklart vissa teorier och funderingar, men det är inget jag kan sakföra, det är helt omöjligt. Det pågår ju fortfarande en förundersökning trots allt.