År 1953 gick Bernt Lundell på sin första jazzkonsert. Från Aneby med taxi till Växsjö åkte han med sina vänner för att se Louis Armstrong orkester uppträda. I ett desperat försökt att få träffa Louis Armstrong hoppade den 15-årige Bernt in i turnébussen för att få hans autograf, då bussen åkte iväg och vägrade släppa av Bernt. Autografen har han kvar än idag.

— Det var där det började, men det är inte den musiken jag lyssnar på idag, utan det är mycket mer modernare musik, säger Bernt Lundell när han blickar tillbaka i backspegeln.

"Inte det minsta musikalisk"

Bernt Lundell föddes 1938 i Aneby. Under uppväxten bodde familjen med de tre barnen på diverse adresser, men de flesta åren utspelade sig på Mejerigatan 3, jämte ån, berättar Bernt. Mamma var hemmafru och pappa jobbade som banarbetare på järnvägen på sträckan mellan Aneby och Tranås.

— Min farbror ledde blåsorkestrarna i Aneby. Han berättade för mig att jag inte var det minsta musikalisk, berättar Bernt.

Det var en av anledningarna till att Bernt Lundell aldrig själv plockat upp ett instrument. Inte heller pratar han franska, trots att Nice är en av hans favoritplatser på jorden och att han sammanlagt spenderat tre och ett halvt år där.

Blev övertygad

Första gången han var i Paris var 1957. Dit åkte han med en vän från Göteborg för att ta del av musiken, filosofin och franska filmer. Men jazzen fick läggas på hyllan under 60-talet när han gifte sig med sin fru och fick barn.

Annons

Men 1967 trallade Göran Engström som startade jazzklubben in i färgbutiken där Bernt arbetade. Han övertygade Bernt att gå med i jazzklubben. En stereoanläggning inhandlades och jazzklubben började spela LP-skivor.

— Han kom in och sa till mig helt enkelt att jag skulle vara med i jazzklubben. De hade startat den år 1961, men då hade man annat att göra, säger Bernt.

En mängd möten

År 1988 valdes Bernt Lundell till ordförande, och idag är det 30 år sedan som han tillträdde den långlivade positionen. Han berättar om sina år och om musikaliska förälskelser som Roland Kirk, eller om första gången han arrangerade jazzriksdagen då människor från nordiska länder besökte Aneby, och han fick ett par valium för att klara pressen.

Och så hans möten med stjärnor som Marie Göransson och Jan Malmsjö, Bob Dylan i krogkön och Mick Jagger som bordsgranne på Ronnie Scott's jazzklubb i London då Charlie Watts spelade med storband.

— Jag skulle berätta om tusen saker, men mycket är så "unbeliveable" att folk knappt tror på det, säger han.

Betydde mycket

Men på frågan vad som har betytt mest handlar det för en gångs skull inte helt om jazz.

— Det är inte minst vänskapen med Göran Engström. Han var egentligen den stora drivkraften, det var som att någon hade huggit huvudet av en när man fick höra att han var borta. Han har betytt otroligt mycket, och inte minst hans goda kontakter med jazzmusiker, säger Bernt Lundell.

Den 12 januari kommer Jazzklubbens årsmöte att hållas, där Anders Bjuhr är förslagen som ny ordförande.