PÅ ETT ÅR har Centerpartiet gått från 6,1 procents väljarstöd i Sifos mätningar till 14,2.

Sådant stöd har partiet inte åtnjutit sedan 1983 och Torbjörn Fälldins ledarskap. Det är bara drygt fyra procentenheter lägre än Moderaterna som noterade 18,4 procents väljarstöd.

Tidigare har uppgifter cirkulerat om att C har just Fälldins statsministergärning för ögonen och siktar på 2022. Det är inte omöjligt att Centern faktiskt vill ha en till mandatperiod i opposition.

Partiets attacker mot alla som säger sig acceptera att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen är främst ägnat att ta röster från övriga borgerliga partier. Inom Alliansen räcker migrationspolitiken mer än väl för att skilja ut Centern på ett tydligt sätt.

Målet med retoriken är inte att profilera utan att växa på Allianskollegornas bekostnad. Det är givetvis tillåtet men det vore en märklig strategi för ett parti som siktar på ett borgerligt maktövertag nästa år.

LÄGG därtill att Annie Lööf för Centerns vidkommande har lagt nycklarna till regeringsbildandet i Stefan Löfvens händer. Centern vill endast bilda regering om S frivilligt leker Decemberöverenskommelse och lovar att rösta för en borgerlig politik.

Löfven har dock knappast samma avvaktande inställning till regeringsmakten som Lööf. Också detta borde centerledningen kunna lista ut.

Annons

Allt detta talar emot att C vill bilda regering efter valet och genomdriva den politik som torgförs.

Det andra alternativet är att rapporterna har fel och Centern vill bilda regering. Att borgerligheten har ett parti som kan samla upp mitten-höger-väljare som fortfarande vill se en mer tillåtande migrationspolitik är nog gott ur ett mandatperspektiv.

Centerns är dock ännu långt ifrån att kunna diktera villkoren för migrationspolitiken i en ny Alliansregering. Det är också osäkert om partiet verkligen vill det.

Retoriken har varit glasklar, men agerandet har inte alltid följt efter. Att kostnaderna för partiets migrationspolitik trollades bort ur höstens budgetmotion är ett sådant tecken.

ENDERA har C helt lyft stövlarna ur den svenska myllan och planterat dem i fantasins fluffiga rabatter intill MP:s och V:s. Eller så har partiledningen faktiskt ingen avsikt att driva igenom den högt utbasunerade politiken.

Det skulle kosta enorma summor, i budgetutrymme men ännu mer i politiskt kapital, att driva igenom en återgång till den öppna gränsens politik.

Varför inte acceptera detta och planera för att förhandla bort det från början?

Risken är att verkligheten till slut hinner ikapp också Centerns väljarstöd.

Kostnaderna för den omfattande migrationen har bara börjat märkas än och viljan att stödja en återgång kan väntas avta i takt med att känningarna blir påtagligare.

Moderaternas nuvarande kräftgång i opinionen bör vara ett varnande exempel på hur det går för ett parti som gör anspråk på att vara ansvarstagande men ignorerar verkligheten för länge.