Det var en del som inte trodde att han skulle komma in i parlamentet förra gången för det såg mörkt ut för Centerpartiet i opinionsmätningarna och Fredrick Federley ansågs tillhöra den nyliberala falangen inom partiet. Men det är sedan länge historia och numera är han en av Centerns mest profilerade politiker. Hans arbete med jordbruksfrågor har bedrivits så pass framgångsrikt att den tidigare svenska nestorn inom samma ämne, Marit Paulsen, öppet har deklarerat att hon ska rösta på Federley och inte på sitt gamla parti Liberalerna.

När vi satte oss ned för en kaffe i Jönköping listade han direkt unionens tre viktigaste frågor: Klimatet, jordbrukspolitiken där mat och antibiotika ingick och demokratifrågan eller vad som i Sverige brukar kalls för ”kampen mot populismen”. Federley var noga med att betona att det var ”konservativa partier” som grundade unionen men att dessa inte var ”nationalister" i modern bemärkelse. Partier som numera riskerar att ”falla till föga” eftersom man tillåter att ”rättsstaten ignoreras” i vissa länder och att ”EU ses som en bankomat”.

I Sverige anser han att rågången hålls hyggligt men att den ”flört KD gör mot SD-väljare gör att det blir oklart över vad de pysslar med”. Som exempel på tvivelaktigt agerande framhöll han Kristdemokraternas Lars Adaktussons framträdande på konferensen Political Network for Values i Colombia där flera kristna HBTQ-motståndare närvarade och när detta skrevs har han också kritiserat KD:s EU-toppkandidat, Sara Skyttedal, för att hon inte ville välja mellan Frankrikes Emmanuel Macron och Ungerns Viktor Orbán. Adaktusson menade själv "att möten med personer, organisationer och regimer vars värderingar ligger långt från de egna ändå måste kunna ske i politiska sammanhang” och Skyttedal att Macrons och Orbáns visioner om EU var "lika destruktiva".

Annons

Om Federley blir återvald vill han också i fortsättningen arbeta för en jordbruksreform inom unionen och dra sitt strå till stacken för att hålla den demokratiska linjen. Han kan också se sin egen utökad roll inom parlamentet vilket han inte mer ville gå in på men det är troligt att han vill vara med och leda något av parlamentets utskott.

När det gäller den svenska EU-valrörelsen överlag menade han att den var ”väldigt trevande” och att alla partiers EU-plattformar riskerade att handla om inrikespolitik. Kort och gott behövde debatten lyftas på en europeisk nivå istället för att debattera sådant som EU redan gör likt kärnkraftssäkerhet eller sådant som unionen inte kan göra någonting åt. Så när frågorna handlar om allt annat än parlamentet är det av yttersta vikt att det finns politiker som vågar att dra tillbaka dem dit de hör hemma.

Eu