Det är anhörigstödet i Eksjö kommun och Studieförbundet vuxenskolan som arrangerar föreläsningen om autism, adhd, add - ett funktionshinder eller en förmåga? Det kommer att bli väldigt personliga berättelser.

Marie Linder, Issa Holmgren och Lotta Bynert möter många fördomar när de berättar om sina diagnoser. De säger att samhället har en bild av att till exempel en person med Aspergers snurrar tallrikar när de blir stressade och adhd-personer skriker och gapar.

— På pappret är jag, Issa och Lotta likadana. Vi har samma diagnoser. Vi har många likheter men vi har också många olikheter. Det är lite det vi vill förmedla. Vi är först och främst människor med lite annorlunda sätt att fungera, säger Marie Linder.

Ett bra team

De tre föreläste tillsammans för första gången i våras i Aneby, vilket blev en uppskattad kväll. Att vara tre stycken som jobbar i ett team tycker Issa Holmgren är något positivt.

— Det finns många fördelar, dels att vi har samma diagnoser och kan berätta om samma sak på tre olika sätt. Om det är någon av oss som har en sämre dag så kan det vara skönt att känna att allting inte hänger på en själv. Jag orkar väldigt mycket mer om jag vet att jag inte behöver orka, säger Issa och skrattar.

Beskrivs som en Ferrari

Marie Linder har arbetat som gymnasielärare i 15 år och fick diagnoserna adhd och atypiskt autism vid 40-års ålder. En utredning om henne gjordes på sjukhuset efter att hon i flera omgångar varit utbränd. Diagnoserna hjälpte henne att se sina styrkor och inte bara svagheter.

Annons

— Det här med diagnoser blir ofta väldigt snett. Vi har fått höra att det är en liten modegrej, att alla har diagnoser. Man får heller inte prata om det eftersom folk blir besvärade. Det handlar egentligen mer om att folk i allmänhet inte vet, och då blir det en rädsla från deras sida. Det vi vill berätta är att vi först och främst är människor, säger Marie Linder.

Hon berättar att hon ibland beskrivs som en Ferrari som saknar bromsar och backspeglar och kör i hög fart.

— Min sambo brukar beskriva mig som en Ferrari, med en jättemotor, taskig styrning, inga backspeglar och inga bromsar. Det är lite så. För mig har det hjälpt att veta att jag saknar backspeglar och inte kan bromsa i tid, och att det inte alltid går åt det hållet som det var tänkt att göra från början. Med den kunskapen om mig kan jag jobba med att försöka stanna upp och tänka efter, säger hon.

En intre stress

Issa och Marie berättar att de tycker att det finns dåligt med information som riktar sig till kvinnor. De menar att det främst finns till pojkar i 8 till 10-årsåldern.

— Jag tror att det beror mycket på att pojkar är mer utåtagerande. Vi tjejer och kvinnor håller mer inom oss. Om en pojke till exempel kastar en stol så kastar vi en stol inom oss, och har en inre stress. När jag blir arg kan jag bli tyst i tre dagar, berättar Marie Linder.

Har släppt ny bok

I samband med föreläsningen så kommer Issa Holmgrens bok finnas till försäljning. Den blev nyligen klar och heter Inferenser 2.0.

— Inferenser betyder det som uttalas men som inte sägs, att läsa mellan raderna. Jag brukar ge mig själv lite uppgifter ibland. Det kan till exempel vara att lära sig att springa eller någon sådant. Nu bestämde jag mig för att säga så mycket som möjligt med så lite som möjligt, berättar hon.

På tisdag, den 19 september, kommer Issa Holmgren, Marie Linder och Lotta Bynert att berätta om sina livserfarenheter, i Östanåskolans aula, i Eksjö.