Kan ni bara säga något till varandra på dari så man får höra hur det låter, frågar jag lite skämtsamt. Lasse och Annelie tittar på varandra och börjar sedan kommunicera flytande på dari, modersmålet för cirka hälften av den afghanska befolkningen.

Egentligen kanske det inte är så underligt. Under en period av drygt sex år bodde och jobbade de i Afghanistan genom den internationella biståndsorganisationen International Assistance Mission (IAM). Mellandottern Emelie är till och med född i Kabul.

– Barnen är uppväxta i Afghanistan och när vi kom hem till Sverige 1999 var de tolv, åtta och sex år. På den tiden var det ju ganska exklusivt med Afghanistan, numera är det ju många som varit där, berättar Annelie.

Men engagemanget att förändra människors livssituation föddes långt tidigare.

– Allt började egentligen med när vi jobbade i flyktingläger i Sudan under två år (1984-1986). Vi såg människor svälta ihjäl och det är en syn som aldrig går ur. Sedan dess har man brunnit för att försöka hjälpa människor ur fattigdom och försöka förändra människors livssituation, berättar Lasse och Anneli.

Tror på Afghanistan

Att jobba med de allra fattigaste och i länder där det pågår oroligheter är förenat med mycket risker och det krävs inte minst ett långsiktigt arbete.

– Det är klart man sett mycket elände. Ibland har det handlat om rena katastrofinsatser. Jag minns att vi var inne med mattransporter i Kabul när de försökte svälja ihjäl folket. Det var ju inte så populärt och de sköt granateld mot oss, berättar Lasse.

Samtidigt tycker han det blivit en väldigt ensidig bild av Afghanistan via media.

– Det är inte överallt det är oroligt. Jag tror mycket på det afghanska folket, jag har träffat analfabeter i Afghanistan som är de smartaste människorna jag mött, berättar Lasse Nilsson.

I Afghanistan, tillsammans med lokala partner startade man flera projekt på landsbygden för att hjälpa folk att bli självförsörjande.

Annons

– En marknadsanalys gjorde för att utvärdera var det är bristyrken och sedan utbildade man de här människorna som kom från de allra fattigaste områdena. Det föll väldigt väl ut och de kunde bygga sitt hus, gifta sig och skapa ett helt nytt liv, berättar Lasse.

– Man jobbar mycket med lokala organisationer i dag, det är viktigt att människorna på plats som äger sina projekt så att de blir självförsörjande och att det sker en utveckling i landet, det är ju det som är biståndsarbete, berättar Anneli som jobbade mycket med utbildnings- och kvinnorättsfrågor i Afghanistan.

Tjänstledig

Nu är det dags att återvända till Afghanistan. Basstation är dock förlagd till Chiang Mai i norra Thailand

– Vi jobbar med sociala projekt för Evangeliska frikyrkans biståndsorganisation Interact. Jag kommer att ansvara för hållbar försörjning inom Interact och ska samordna hjälpinsatser. Då jobbar vi med lokala partners över stora delar av Asien så jag kommer att resa ganska mycket, berättar Lasse.

– Jag kommer vara halvtid ansvarig för utbildningsfrågor inom Interact. Sedan ska jag även jobba i ett projekt för sexuellt utnyttjade barn i ett skoldaghem i norra Thailand. Det finns många minoritetsfolk där som blir utnyttjade. Jag hoppas även kunna följa med till Afghanistan och jobba med fortbildning., säger Anneli.

Lasse har tagit tjänstledigt från sitt jobb som konstruktör på Eksjöhus. Anneli sa upp sin tjänst som lärare på Prästängsskolan.

Huset i Kvarnarp är uthyrt och väskorna är packade. Initialt är det bestämt att de blir borta ett år, men de hoppas på tre år.

– Det är viktigt att betona att vi är anställda av Evangeliska frikyrkan, det är församlingsrörelsen som betalar vår lön. Alla pengar som samlas in genom biståndsorganisationen går oavkortat till projekten. Det är många från kyrkan som vill göra en insats och framför allt Eksjö Missionsförsamling är enormt engagerade i detta. Vi gör det här tillsammans och vi blir som en förlängd arm, säger de.

Lasse har gjort några återbesök till Afghanistan där han varit med och startat två folkhögskolor efter initiativ av Hyllie Park folkhögskola i Malmö.

Anneli var under 2015 i Israel och Palestina där hon jobbade som ekumenisk följeslagare.

Genom sitt engagemang har de hjälpt många människor att få en dräglig vardag och kunskaper för att kunna utvecklas. Passionen och glödet för att hjälpa människor ur fattigdom finns där hela tiden.

– Vi har pratat ett tag om detta och vi känner att vi är i den åldern där vi har mer att ge och att vi vill kunna använda oss av de erfarenheter vi samlat på oss. Sedan finns det väl aldrig den där perfekta tajmingen, nu har vi fått två barnbarn med. Det blir tufft att lämna familjen och alla vänner men vi känner att det är det här vi vill göra, säger Anneli.

– Förutom familj och vänner kommer jag sakna orienteringen och Eksjö SOK väldigt mycket. Det finns inget bättre än att tävla en söndagsförmiddag. Men löparskorna får följa med, säger Lasse.