Beslutet om ett nej till Norra Kärr togs efter ett antal seminarier där hot och risker diskuterades och analyserades. Experter och forskare var tydliga med att man inte kan lägga en gruva uppströms en dricksvattentäkt; ”Ni måste välja mellan dricksvatten och gruva” var budskapet vi fick med oss.

Valet var lätt. Vatten är vårt viktigaste livsmedel och Vättern förser idag elva kommuner med dricksvatten. Dessutom har Örebro, Hallsberg, Kumla, Laxå och Lekeberg beslutat bygga en tunnel till Vättern för att förse sina invånare med Vättervatten. Även Tyskland har visat intresse – dricksvatten är ett växande problem i Europa.

De sällsynta jordartsmetallerna som ska utvinnas i Norra Kärr utgör bara en liten del av den brutna malmen och ungefär 22 miljoner ton restprodukter behöver lagras. Dessa rester av frigjorda tungmetaller samlas i dammar varifrån överskottsvatten hela tiden rinner ut. För alla dammar läcker. Det är experterna eniga om. De flesta substanserna är dessutom farliga för miljö och dricksvatten under lång tid framöver. Dammarna blir förvaring av miljöfarligt avfall under hundratals, kanske tusentals, år. Vill vi vältra över ansvaret för reparationer och övervakning av dammarna på framtida generationer?

Men den riktigt allvarliga miljökatastrofen inträffar om dammen brister. Det händer i snitt två gånger per år på olika ställen i världen. En siffra som troligtvis kommer stiga eftersom det hela tiden etableras fler gruvor runt om i världen.

Annons

Samtidigt är de sällsynta jordartsmetaller som man vill utvinna i Norra Kärr nödvändiga i datorchips, LCD-skärmar, batterier, mobiltelefoner, elbilar och vindkraftverk. Självklara produkter för alla. Idag kommer metallerna huvudsakligen från Kina. Där kanske man inte bekymrar sig om miljön på samma sätt som vi. Åtminstone inte ännu.

Men har vi rätt att flytta våra miljöproblem till andra sidan jordklotet genom att säga nej till Norra Kärr? Naturligtvis inte. Och det behöver vi inte heller. För vi har gruvor på närmre håll. Det finns stora mängder redan bruten malm i deponier som innehåller stora mängder intressanta mineraler.

Forskare uppskattar att enbart hälften av våra metaller, inkluderat sällsynta jordartsmetaller, som redan brutits upp från jorden är i användning i dag. Resten ligger på deponier och under våra städer i form av nedlagd infrastruktur. De finns också i uttjänta datorer, telefoner, vitvaror och mycket annat. Och det är inga små mängder metaller som döljer sig här. Globalt handlar det sannolikt om flera miljarder ton järn och tiotals miljoner ton koppar.

I Sverige förbränner vi mer än vi återvinner, i Tyskland är det tvärtom. När vi förbränner kan värdefulla metaller gå till spillo, metaller som skulle kunna återanvändas och komma samhället till godo på ett mer miljövänligt sätt. Men i många länder läggs större delen av avfallet på soptippar. Utan några som helst försök till återvinning. För att förstå proportionerna kan vi säga att vi vill tillverka en guldring. Av tio kilo mobiltelefoner får vi fram en guldring men vi behöver bryta tio ton malm för att ta fram samma guldring – då får vi naturligtvis en del andra metaller ”på köpet” men jämförelsen är ändå talande.

Vi måste vänja oss vid att tänka cirkulärt.

Margareta Sylvan och Mats Weidman, lokala språkrör för Miljöpartiet de gröna i Jönköping