INFRASTRUKTURMINISTER Anna Johansson och inrikesminister Anders Ygeman lämnar sina poster. Den sistnämnde blir istället gruppledare för Socialdemokraterna.

Justitieminister Morgan Johansson blir även inrikesminister och Thomas Eneroth (S), som var gruppledare, blir ny infrastrukturminister.

Även Gabriel Wikström, som var folkhälso- och sjukvårdsminister, lämnar regeringen av hälsoskäl och socialförsäkringsminister Annika Strandhäll tar över hans ansvarsområden.

Ny migrationsminister blir socialdemokraten Heléne Fritzon. Hon tar över den uppgiften från Morgan Johansson som nu får fullt upp.

Försvarsminister Peter Hultqvist får stanna kvar i regeringen.

DET HÄR SENASTE draget har visat att statsminister Stefan Löfven är mycket smartare än vad många tror.

Strategin kunde inte ha varit bättre genomtänkt. Löfven vägde för- och nackdelarna inom alla de alternativ som fanns och kom fram till den minst skadliga för regeringen samtidigt som han passade över bollen till Alliansen.

Men vi tar det från början:

Efter att Alliansen under onsdagen riktade ett misstroendevotum mot Anna Johansson, Anders Ygeman och Peter Hultqvist, efter Transportstyrelsens haveri, hade Stefan Löfven bara ett fåtal alternativ framför sig.

Först var det tal om att utlysa extraval. Sedan diskuterades även alternativet om att hela regeringen skulle avgå så att talmannen skulle tvingas bilda en ny.

Annons

Sedan fanns ju alltid alternativet med att entlediga en eller fler ministrar, eller att vänta på resultatet av riksdagens misstroendevotum.

ALLA ALTERNATIV var dåliga för Löfven.

Ett extraval hade gjort honom extremt opopulär. Att avgå hade varit riskfyllt. Båda dessa val gjorde att han riskerade att förlora regeringsmakten.

Löfven valde regeringsombildningen, men på sina egna villkor, inte Alliansens. Indirekt talade han om för Alliansen att "här är det jag som bestämmer vem, hur och vad".

Löfven behöll den mest kompetente av de tre ministrarna (Hultqvist), tog Ygeman åt sidan för att eventuellt kunna använda honom längre fram samtidigt som han kunde hävda att han har tagit ansvar för Sveriges framtid.

Att Johansson fick avgå innebar ingen större skada, hon var fram tills Transportstyrelsens skandal en ganska anonym minister.

Med hennes avgång lugnade han även ner Vänsterpartiet som hade krävt att hon skulle lämna regeringen.

MEN DET FRÄMSTA ändamålet med Löfvens regeringsombildning var, förutom att hålla sig kvar vid makten, att lägga över ansvaret på Alliansen.

Bra spelat Löfven, mycket bra spelat.

Det fanns en risk att Alliansen skulle nöja sig med två av tre ministrar. Alliansen meddelade dock under torsdagseftermiddagen att den inte tänkte backa från sitt beslut om ett misstroendevotum.

Det är bra.

Löfvens manöver påverkar trots allt inte grundanledningen till Alliansens misstroende vilket är den felaktiga hanteringen av informationsläckan från Transportstyrelsen.

Strategispelet har fått många att glömma bort själva bakgrunden till misstroendeförklaringen men ministrarnas misskötsel försvinner inte bara för att regeringen har haft en presskonferens och sagt hej då till Anna Johansson.

Löfven har med bytet av Ygeman indirekt erkänt att det han gjorde var fel. Hultqvist begick samma misstag som Ygeman. Löfvens arbete är således halvfärdigt.

Det är dags för Alliansen att avsluta det.