I ETT HJÄRTSKÄRANDE filmklipp kan man se hur den 62-årige advokaten och oppositionsledaren Antonio Ledezma förs bort från sitt hem, fortfarande med pyjamasen på, av underrättelsetjänsten i Venezuelas huvudstad Caracas.

I ett annat filmklipp ser man Leopoldo López, också han en framstående oppositionsledare, hämtas från sitt hem och sättas in i en bil för att även han föras bort till militärfängelset Ramo Verde.

Båda männen, som greps under natten mot tisdagen, har befunnit sig i husarrest.

Enligt Venezuelas regering sätts de i åter fängelse för att ha "försökt fly landet", vilket troligast är en påhittad ursäkt för att hålla båda under kontroll medan protesterna i Venezuela pågår.

DEN SENASTE veckan har varit turbulent i Venezuela, med omfattande protester. Landet är bara några steg bort från att bli en diktatur.

I söndags hölls det val till en så kallad konstituerande församling. Meningen är att församlingen ska kunna skriva om landets grundlag enligt regeringens önskemål, samtidigt som man då kan kringgå parlamentet där oppositionen är majoritet.

Förutom att ändra grundlagen kan församlingen även avskeda domare eller göra nästan vad som helst - den blir allsmäktig.

Presidenten Nicolás Maduros son och fru är två av 545 ledamöter, alla anhängare till Maduro, som har valts in i församlingen. Målet är att upplösa parlamentet.

Oppositionen har inte accepterat valet, dels eftersom det enligt landets konstitution krävs en folkomröstning för att kunna ändra grundlagen och dels för att reglerna har varit riggade till regeringens fördel.

Annons

I VENEZUELA påbörjades resan mot ett socialistiskt styre redan med den förre, nu avlidne, presidenten Hugo Chávez. Bland annat förstatligade han företag, införde regleringar inom näringslivet och kontrollerade diverse priser.

Detta bidrog till att landets ekonomi blev nästan enbart beroende av olja, och nu när oljepriserna har sjunkit är katastrofen ett faktum.

Detta är anledningen till att hyllorna i livsmedelsbutikerna gapar tomma, till att det är dyrare att köpa mat än att köpa droger i den svarta marknaden och till att befolkningen i snitt har tappat lika mycket kroppsvikt (nio kilo) som personer som befinner sig i konfliktområden.

Men inget av detta hindrade dock Chávez från att få beundrare. Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt, den amerikanske vänsterdemokraten Bernie Sanders och den brittiske Labourledaren Jeremy Corbyn har alla lyft fram Venezuela som en socialistisk förebild.

Nu, fyra år efter Chávez död, är det få som öppet hyllar Venezuela. I Latinamerika har landet blivit ännu ett skräckexempel på ett vansinnigt vänsterstyre och till och med gamla vänsterallierade politiker anser att det har gått överstyr.

MEN I socialisternas värld är det alltid någon annans fel: oppositionen är finansierad av CIA, det är en sammansvärjning från Washington som vill avsätta en "demokratisk" ledare, och så vidare. Socialismen är egentligen inte dålig, den råkar bara ha otur varje gång den implementeras.

Och när alla argument har tagit slut kan man använda sig av det klassiska "det var ju inte riktig socialism!"

Men jo, brist på varor, minskad frihet, brist på demokrati och fängslade dissidenter är resultatet av riktig socialism. Det är så socialismen ser ut nu och det är så den kommer att se ut nästa gång den prövas.

År 2017, 100 år efter den ryska revolutionen, gör socialismen fortfarande livet surt för många.

Socialismen krossar drömmar samtidigt som den krossar ben. Den begränsar människors frihet tills de har glömt bort att det finns något som heter "egen vilja".

Nu protesterar människor på gatorna i Venezuela. Regeringsstyrkor skjuter på folket, men det är folket som främst får skulden för våldsamheterna.

Vissa tror att det finns en risk att det blir inbördeskrig, men risken är större att protesterna dör ut så småningom. Och det behöver inte vara något positivt. Det kan lika gärna betyda att folket har gett upp, och att apatin har tagit över.

Bilden är dyster, men det är så socialismen brukar vara.