"DET ÄR LIKA synd om den som mobbar som om den mobbade" fick jag ofta höra i låg- och mellanstadiet. Av skolpersonal.

Argumenten var att mobbaren kanske hade det dåligt hemma, med dåliga föräldrar, dåligt liv, dåligt allt, och därför avreagerade sig på skolkamraterna i stället.

Men hur kunde det vara lika synd om mobbaren?

Det var en inställning som var helt obegriplig i min värld.

Visst, det kan finnas undantag med barn som har fruktansvärda hemförhållanden, som har blivit så pass avtrubbade att de knappt kan skilja på rätt och fel.

Men över lag, nej, det var inte och det är inte lika synd om mobbarna.

REDAN 2006 pratade den nyblivne skolministern Jan Björklund om att man ska "flytta på mobbarna och inte på den som blir mobbad".

År 2007 ändrades lagen så att kommuner fick möjligheten att tvångsförflytta de elever som mobbar andra barn.

Sex år senare gjorde Aftonbladet en granskning där det uppdagades att bara tretton av de 161 kommuner som hade svarat på frågan hade flyttat på en mobbare.

Inga av dessa kommuner ligger i Jönköpings län.

Mobbning sker dock överallt.

Aftonbladets granskning visade också att under åren 2010 till 2013 hade 281 av Sveriges 290 kommuner handlagt kränkningsärenden så allvarliga att de hade lett till en anmälan till Skolinspektionen.

DET ÄR häpnadsväckande, sorgligt och högst orättvist att det fortfarande är de mobbade barnen som måste flytta på sig, och att de som mobbar i stor utsträckning kommer undan med sina tilltag.

Annons

Häromdagen skrev SVT Nyheter Sörmland om en flicka i Eskilstuna som mobbades, misshandlades, hotades och sextrakasserades av jämnåriga pojkar. Bland annat drogs hennes byxor ner vid ett tillfälle.

Även på väg till skolan trakasserades hon och det gick så långt att bussbolaget erbjöd sig att skjutsa henne ensam till och från skolan.

Till slut bytte flickan skola. Förövarna blev kvar.

Enligt flickans mamma hade hon från skolans personal fått höra att flickan var "blond och söt och därför spännande att ge sig på".

Vilken förälder ska behöva höra något sådant?

VAD SOM är anledningen till att så få skolor i Sverige har tillämpat rätten att flytta på mobbare är oklart.

Kanske har det varit svårt rent praktiskt i många fall, då det kan vara svårt att definiera vad mobbning är samt bevisa att det faktiskt har skett.

Ett annat hinder kan vara att mobbarna ofta är flera och att det då kan vara omständligt att flytta på flera elever.

Och vad händer med de elever som bara "tittade på" när andra barn blev mobbade?

Är dessa också skyldiga? För i så fall kan det röra sig om en hel skolklass.

Kanske kan bristen på antalet flyttade mobbare även bero på att det finns för många inom skolan som fortfarande anser att "det är lika synd om mobbarna", precis som när jag var liten.

DET ÄR sant att det inte finns enkla svar.

Men att bara ett fåtal kommuner i Sverige har använt sig av möjligheten att flytta på mobbare, trots att mobbningen är så pass utbredd och trots att det i vissa extrema fall (som med flickan i Eskilstuna) inte finns någon tvekan om att det handlar om allvarliga trakasserier, är otroligt.

Skolorna är skyldiga eleverna att ta ett större ansvar i frågan.