DEN 13 februari 2016 fick tidningen en splitterny lokal ledarsida.

Det blev nya tag därifrån och under den här tiden har ledarsidan skrivit om klassiska kommunala ämnen som skola, vård och omsorg men även om ämnen som invandring, poliskrisen, bostadsbristen, försvaret, avgående politiker, Donald Trump, terrorattentat, arbetslöshet och höghastighetståg.

Och så finns det alltid en del otippade ämnen som har kvalat in sig som nattlivet i Vetlanda, Luciafirandet, signalkräftor i Vättern, Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd, fotoförbud i Tranås förskolor, väggmålningar i Nässjö, höstens clownskräck och Fidel Castros död.

ETT ÅR har gått och meningen är att ledarsidan ska vara lika relevant även i fortsättningen.

Det här året kommer dessutom heta ämnen att bli ännu hetare: De allmänna valen närmar sig allt mer. Invandringsfrågan kommer att ändra form och börja handla mer om integration. Och ämnen som källkritik och en sund debattklimat kommer att bli allt viktigare att diskutera.

Ambitionen för mig, för ledarsidan och för sidans krönikörer är variera det lilla och det stora (på lokal-, regional- och riksnivå), att blanda samhällsdebatter med sakfrågor och att bevaka politikernas styre och deras användning av skattebetalarnas pengar.

Och att givetvis hylla dem när de har bra idéer.

PÅ ETT personligt plan måste jag även avslöja: Under den här tiden har jag även blivit lite av en lokalpatriot.

Som en före detta Vaggerydsbo var det bara de tre kommunerna längs E4:an (Vaggeryd, Jönköping och Värnamo) som gällde för mig innan jag flyttade till Höglandet.

Annons

Malmbäck och Vrigstad låg mig närmast geografiskt, men annars var den östra delen av länet ganska outforskad förutom vid några enstaka besök här och där.

Ett år senare är det däremot Höglandets slingriga landsvägar i det djupaste av Småland och Nässjös tågstation som gäller för mig.

MEN DET är inte platserna som gör Höglandet utan dess folk.

I den aspekten är det få förunnat att få jobba på en tidning, som är i konstant kommunikation med sina läsare.

Under året har jag fått många mail och telefonsamtal, från både ”vanligt” folk och från politiker, och tyvärr har jag inte kunnat svara alla.

En del har varit arga, men de allra flesta har varit positiva. Vissa personer har hört av sig en gång och andra har varit återkommande.

En del har bara velat prata med mig om ett visst ämne som står dem särskilt nära. Och väldigt många har delat med sig av sina egna historier.

BÄST ÄR ändå att ni har fått mig att tänka till ibland. Ni läsare vågar ifrågasätta det jag skriver och diskutera det på ett sakligt sätt.

Det är därför inte bara ledarsidan som skapar opinion, det gör även ni. Era ord betyder väldigt mycket.

Så fortsätt att skriva och höra av er. Tillsammans kan vi göra det här arbetsåret ännu roligare.

Första ledaren: Orimligt om Brinellskolan

Läs mer: Ana Cristina Hernández blir ny ledarskribent