I TISDAGS besökte journalisten Jack Werner, som främst har gjort sig känd genom Viralgranskaren i tidningen Metro, Njudungsgymnasiet i Vetlanda.

Meningen med besöket var att föreläsa för förstaårseleverna om vikten av källkritik.

Just källkritik har blivit viktigare än någonsin. Anledningen till det är sociala medier, eller mer specifikt: "dela-knappen".

Det har under senare år blivit allt enklare att ta del av information på nätet (som till exempel tidningsartiklar eller Youtube-klipp) och sedan dela den vidare samtidigt som man inte har något ansvar för spridningens konsekvenser.

Målgruppen för tisdagens föreläsning var ungdomar men även vuxna långt upp i åldrarna skulle behöva en lektion i källkritik.

Kanske till och med mer än ungdomarna.

NÄR JAG gick på journalistutbildningen vid Lunds universitet fick vi lära oss att kritiskt granska nyheter och annan information.

Vi fick bland annat lära oss att kolla upp nyhetens avsändare och syfte, och i vilket led informationen kom ifrån (förstahandskälla eller andrahandskälla).

Det är dock ofta ytterligare en aspekt som glöms bort i diskussionen om källkritik och det är att vi människor ofta mäter en källas trovärdighet utifrån våra egna preferenser.

Konceptet heter "confirmation bias" på engelska (konfirmeringsbias på svenska) och handlar om hur det är mycket enklare för oss att tolka sådant som vi håller med om som "sanningen" och att tolka sådant som vi inte håller med om som osanning eller överdrift.

Om jag är en inbiten socialdemokrat kommer jag inte att vara lika kritisk mot socialdemokratiska tidningar som mot liberala och om jag är liberal kommer jag att agera precis likadant, fast tvärt om.

Annons

Det är lätt att slå sig för bröstet och tro att man har varit duktig för att man har varit kritisk mot en källa som har, enligt ens eget tycke, helt opålitlig fakta, samtidigt som man frenetiskt applåderar sådan information som bekräftar ens världsbild.

Men det finns ingen merit i att kritiskt granska sådant som man redan har en inneboende immunitet mot.

Således är det en inte bara nyhetens avsändare som bör granskas ordentligt utan även mottagaren - en själv.

HUR BLIR man då en bättre källkritiker?

Jo, dels kan man försöka undvika att drabbas av "delnings-sjukan".

När man får ta del av ett inlägg på sociala medier eller en artikel på webben bör man alltid avvakta innan man delar, i synnerhet om det är något som engagerar en känslomässigt.

Det gäller att vara iskall när man värderar fakta. Sunt förnuft och logiskt tänkande fungerar bara om man kan värdera argument och information utan ideologiska skygglappar.

Dessutom kanske man borde fråga sig varför man vill dela ett inlägg: Är det för att man vill vara först ut med nyheten? Är det för att man vill skryta för ens vänner om hur "rätt" man har i en viss sakfråga?

Att avvakta med att sprida nyheter är det bästa botemedlet. Under tiden kanske man till och med hinner upptäcka att nyheten kanske inte är så trovärdig, trots allt.

Steg två är då: Bekräfta, bekräfta, bekräfta. Har andra medier också skrivit samma sak?

Om inte, behöver det såklart inte betyda att informationen är falsk, men inte heller att den är sann. Då är det bättre att vänta och se.

PROBLEMET är inte vilka informationskanaler man använder sig av eller vilka nyheter man berörs mest av.

Problemet är snarare vad man inte läser, vad man inte tar del av och vilken information man avfärdar för fort.

Selektiv information är fattig information.

För att skapa sig en bra uppfattning måste man därför läsa från flera källor, och ha ett öppet sinne.

Och framförallt måste man vara kritisk - mot sin egen världsbild.