Klockan är tio minuter i tolv och snart ska det nya året ringas in.

Det är jag, min mamma, min pappa och vår hund. En golden retriever vars guldiga päls lyser upp den vita snön på trädgården och hennes rosa nos ser ut som en julkula som kunnat hänga i granen.

Men det känns inte som de brukar. Känslan i kroppen är inte densamma som förut.

Inte lika mycket glädje och liv i luften. Brorsan ville hellre vara hos sina vänner och det paret som vi så många år tidigare brukat fira med, verkade ha andra planer.

Man kan ta på stämningen, mammas och pappas irritation över varandra är tydlig.

Jag suger åt mig den negativa energin och den där champagnen jag bara smuttat på tidigare, sveptes diskret glas efter glas när ingen såg. Den fick mig att slappna av.

Efter att klockan slagit tolv, loggar jag in på msn på datorn. En person är online. Jag.

Irritationen mellan mamma och pappa fortsätter och jag och min hund lägger oss under täcket i sängen. Det nya året - 2003 - inleds med mina föräldrars skilsmässa.

 

Nytt år igen, 2015.

Min nyårsafton det här året firades in med mina två bästa killkompisar, min pojkvän, god mat, utomhusbad och sällskapsspel.

Annons

Till skillnad från de senaste årens nyårsaftnar så handlade inte den här dagen om att lägga timmar på att klä upp sig eller att arrangera en stor fest.

Nu innebar det att omge sig av dem som jag själv anser är de personer som får mig att må riktigt bra.

De som gör att jag suger åt mig bra energi.

 

Det viktigaste behöver inte vara att omge sig bland så många människor man kan, för att på Facebook och Instagram kunna stoltsera på de bilder som läggs upp, över hur "många vänner" man har. Eller att behöva ta hand om några överberusade personer, för man tycker att även de borde få en chans att se de där färgsprakande raketerna som lyser upp vår himmel vid tolvslaget.

 

Kanske handlar det om det där, att man mognar? Alternativt att vi har olika skeden i våra liv då saker, personer och situationer fungerar mer eller mindre för oss.

I mitt skede orkar jag inte med de högludda festerna med människor som skriker i mun på varandra, eller att lyssna på folks nyårslöften som ändå bara håller i sig i några dagar.

Det viktiga är inte längre hur det "ser ut", utan mer om hur det faktiskt känns.

Och som jag så noggrant lyfter fram i mina föreläsningar "det handlar inte om mängd, det handlar om vad de tillför just dig!"

 

Mitt nyår år 2003 kändes allt annat än bra. En av mina värsta kvällar, trots att jag nog borde ha varit tacksam och trygg i mina föräldrars sällskap.

Men jag tar med mig de negativa känslorna från den kvällen i stället, de som jag inte kunnat förtränga trots att många år passerat. Jag tar med dem och får det som är positivt kommande år att kännas ännu bättre, för jag är så medveten om känslan när det inte är eller blir som man hoppats.

Så har du mot förmodan inget nyårslöfte, skapa ett nu. Det är inte för sent.

Mitt tips är att du ska sluta att bara se så långt näsan räcker. Försök att se livet genom flera perspektiv och sluta ta så mycket förgivet. Se det positiva i så mycket du kan. Jag lovar dig, du kommer att må så mycket bättre.