Blicken är varm, leendet brett. Runt ögonen skrattrynkor och längs kinderna djupa fåror. Det har snart gått ett och ett halvt år sedan han med hjälp av en vän lyckades fly den militanta jihadistgruppen Islamiska statens (IS) fångenskap. Lördagens besök i Kristinagården i Jönköping är ett utav flera, Jacques Mourad reser nu runt för att berätta. Inte så mycket om sin tid som dödshotad fånge, som om insikterna han kom till under fångenskapet.

— Den långa tiden i fängelset var en tid för bön och tack vare bönen kunde jag i den dagliga kontakten med min fångvaktaren starta en dialog och också lära mig att se denna människa som en individ.

— Den erfarenheten gjorde att jag på ett fundamentalt sätt förstod att dialog mellan kristna och muslimer är den enda vägen för att förverkliga en fred som är på riktigt, säger Jacques Mourad i en intervju med JP strax innan samlingen.

Lite senare, inne i Kristinagården, berättar han en anekdot för att konkretisera vad han menar. Om fångvaktaren, han som kom med ris varje dag, och som hånade och hotade honom.

— Jag ville inte låta mig bli besmittad av det. I stället försökte jag hålla upp mitt leende, för mitt leende var vad jag ville att fångvaktaren skulle se. Det tog ett par veckor, sedan började han ändra sitt beteende. Ibland kunde han till och med fråga mig, ”fader Jacques, behöver du någonting?”.

IS inte orsaken

Det var i slutet av maj 2015 som Jacques Mourad blev tillfångatagen av IS, i det berömda klostret Mar Elian från 500-talet i staden Al- Qaryatayn, tio mil sydöst om Homs. Klostret är i dag jämnat med marken av terrorgruppen.

Annons

— Det är viktigt att föra fram att det som händer med IS, det är inte det som är anledningen till kriget. Och det är anledningen vi måste ta itu med.

Han tystnar lite, understryker att han är präst och inte politiker, men tar sedan till orda igen.

— Det här är först och främst en konflikt mellan Ryssland och USA. Men den utspelar sig i Mellanöstern, med Syrien som slagfält. De politiska ledarna eldar på spänningarna mellan religionerna och skapar motsättningar som egentligen inte finns.

Han säger att han sätter sitt hopp till Gud, men också till den goda människan och den fria världen.

— Det här kriget gör så ont och ni är kallade att göra något för att det ska ta slut. Människorna i Syrien har förlorat allt. Det de verkligen behöver få behålla är vetskapen om att de inte är övergivna.

Hur?

— Det finns inga färdiga modeller, men möjligheterna är oändliga. Vi måste alla bli dialogiska konstnärer och använda vår kreativitet. Det gäller även på det politiska planet. Det enda sättet att rädda vår värld är att skapa en hållbar politisk dialog. Och konsekvensen blir att vi då behöver politiker som är dialogiska konstnärer.

Enligt Jacques Mourad är det bara Europa som kan se till att kriget får ett slut - och han uppmanar den kristna kyrkan i Europa att inte bara bistå med humanitär hjälp utan också att agera politiskt.

Själv kommer han fortsätta att prata om nödvändigheten av dialog mellan kristna och muslimer.

— Min vän som hjälpte mig fly, efter fyra månader och 20 dagar? Han är muslim.