ENLIGT domen har hon av Region Jönköpings län inte blivit diskriminerad i diskrimineringslagens mening för att hon inte fick anställning på grund av vägran att utföra abort.

AD anser inte heller att Grimmarks religions- och samvetsfrihet enligt Europakonventionen har kränkts. Just detta har varit det intressanta spörsmålet i fallet och det hakar i även diskrimineringsfrågan:

Enligt AD bör diskrimineringslagen tolkas i ljuset av Europakonventionen.

JAG SKRIVER ovan "religions- och samvetsfrihet", för själva nöten att knäcka i både tingsrätten och AD har varit om man ska se Grimmarks rätt och frihet att utöva sin religion som separerad från hennes samvetsfrihet (som Grimmark har hävdat) eller om religions- och samvetsfriheten i just detta fall hänger ihop (som domstolarna har kommit fram till).

Grimmark har sagt att hon inte vill utföra abort med hänsyn till sin tro, livsåskådning och övertygelse. AD noterar, likt tingsrätten, att Grimmarks tro (religion) är så nära länkad till hennes vägran att utföra abort att fråga om någon fristående samvetsfrihet i Europakonventionens bemärkelse inte kan bli aktuell.

Därmed räcker det med att tillämpa diskrimineringslagen som täcker diskriminering på grund av religion, men inte samvetsdubier.

OM GRIMMARK hade pratat mindre om religion och tro, hade det eventuellt tvingat domstolarna att bedöma samvetsfriheten enskilt och då hade Europakonventionen kunnat tillämpas direkt.

Nu behövdes inte det, eftersom diskrimineringslagen i det här fallet ser till att skydda det Europakonventionen kräver, nämligen religionsfriheten.

Man skulle alltså kunna säga att samvetsfriheten som sådan blev en icke-fråga på grund av Grimmarks manifesterade tro och livsåskådning.

Annons

DET HÄR är en juridisk brist såtillvida att, som jag skrev i en krönika efter tingsrättsdomen, "den filosofisk-moraliskt övertygade (av vad skäl det vara månde) ateistens samvetsfrihet kan få en starkare ställning än den religiöst övertygades".

På så sätt blir den starka kopplingen till religionsfrihet som en grund för att avfärda rätten till samvetsfrihet enligt Europakonventionen en legal orättvisa; i konkreta fall blir samvetet avhängigt vilken typ av övertygelse det rör sig om.

Som så ofta är ändå AD:s dom välgrundad och välskriven. Det avgörande för utfallet var att regionen har en laglig plikt att erbjuda vård, inklusive abort, och att det inte är möjligt att organisera vården så att den plikten kan fullgöras, om undantag från arbetsuppgifter görs.

Med hänsyn till denna intresse- och proportionalitetsavvägning menar AD att vårdplikten (och patienters motsvarande vårdrätt) vinner över medarbetares religionsfrihet:

Regionen har helt enkelt haft laga skäl (ingen kränkning) att inskränka Grimmarks religionsfrihet på sätt som har skett (ingen frihet är absolut).

DEBATTEN i traditionella och sociala medier har varit hätsk och upprörd. Många har dömt politiskt, snarare än juridiskt.

Grimmark har anklagats för att bedriva aktivism i domstolarna, och därtill uppbackad av mäktig anti-abortlobby.

RFSU:s förbundsjurist Sara Bäckström har i Jönköpings-Posten menat att Grimmarks talan är ett försök till angrepp på svensk abortlag via juridiken.

Det är ett häpnadsväckande konstaterande av en jurist.

För det är själva poängen med all juridik att man kan utnyttja lagar och regler till sin fördel, och med stöd därav gå i clinch med andra lagar och regler, oavsett eventuella politisk-ideologiska motiv.

Den dag rätten till domstolsprövning är beroende av "rätt åsikt" är det tack och adjö till rättsstaten och "access to justice", som det heter i amerikansk rätt såväl som i Europarätten.

Att stämma någon är till sin natur aktivistiskt, men i ordnad form. Det är högst legitimt, för det är så ett demokratiskt rättssamhälle fungerar.

Det är så vi löser tvister i fredstid: Domaren dömer.