En exploaterad åker är en förlorad åker. Men i Kvarnarp är det också ett helt kulturhistoriskt landskap som står på spel.

Jag kom till Eksjö och blev Kvarnarpsbo för 40 år sedan. Både som boende och som kommunekolog har jag lagt ner mycket arbete i området kring Kvarnarps gård under dessa år. Jag älskar mitt Kvarnarp och lägger gärna min tid där. Jag känner mig hemma i Eksjö med sin intressanta och spännande kulturhistoria och har ägnat mycket tid åt naturvårdsfrågorna. Att nu bebygga åkrarna står i strid med kultur- och naturvärdena i området. Området är ett populärt rekreationsområde för Kvarnarpsborna med flera.

Under utbyggnaden av Kvarnarpsområdet under 1980–90-talet fanns planer på att bygga bostäder ända in på knuten till Kvarnarps gård. Det möttes av skarp kritik. Då framtogs en dispositionsplan för Kvarnarps gård som hade till syfte att bilda en frizon kring själva huvudbyggnaden och därmed värna om det kulturhistoriska landskapet kring en anrik gård. Många verksamheter bedrivs i området – Fobos Trädgård, slåtterängar, biodling, strövstigar, odlingslotter, brukade åkrar med mera. Kvarnarpsborna har vant sig vid området där man trivs och kan utöva sitt friluftsliv. Åkrarna är här en viktig del av landskapsbilden. Vi vet hur värdefulla sådana områden är för växter och djur men även för vår hälsa och vårt välbefinnande.

Annons

På 90-talet blomstrade Kvarnarps gård med den stora satsningen på byggnadsvård, med renoveringen av fasaden och den kursverksamhet som bedrevs tillsamman med Chalmers. Men tyvärr fullföljde inte kommunen det arbetet och visionen om ett säte för byggnadsvård som borde vara ett kännetecken för Eksjö avstannade. Huset är uppfört 1811–13 och ligger på mark med historiska vingslag från bland annat Gustav Vasa och borgmästare Munthe. Huvudbyggnaden beundras alltid av besökande turister till Fobos Trädgård.

Kommunen har en ”Grönstrukturplan” som ger en samlad bild av värdefulla grönområdena i och omkring staden. I den beskrivs värdena i det aktuella området som ”mycket höga upplevelsevärden, värdefulla biotoper, ängsmarker, utblick över sjö, rekreationsområde”, vilket ger omdömet ”omistliga värden” – lägg sedan det till den historiska bakgrunden. I Länsmuseets kulturhistoriska dokumentation om Kvarnarps gård beskrivs hur området en gång kan ha sett ut – där utgör åkrarna en väsentlig del av det kulturhistoriska landskapet, med utblick mot sjön. Dessutom finns det många fornminnen i området – järnåldersgravar, terrasskanter, odlingsrösen. Vid provgrävningarna på åkrarna i höstas framkom ytterligare lämningar och det visade sig att åkrarna närmast sjön innehöll lera.

Sedan 1997 har Fobo-Eksjö/Nässjö lokalförening drivit en ekologisk visningsträdgård benämnd ”Fobos Trädgård” vid Trägårdsmästarbostaden. Trädgården är välbesökt – cirka 5 000 besökare per år, från när och fjärran – besöksboken vittnar om varifrån gästerna kommer. Många lovordar denna oas i Kvarnarp – alltid öppet och gratis att besöka dygnet runt, året om.

Odlad mark ska inte bebyggas, det finns skrivet i miljöbalken och finns även med i kommunens miljöplan. Även lantbrukarna är starkt kritiska mot den trenden. Åkermark är en del i någon bondes försörjning och närproducerade varor vill vi alla ha. Åkern kommer att bli en bristvara, mycket jord är idag utarmad på organiskt innehåll, det hjälper inte längre att försöka gödsla sig till större skördar. Vi måste vårda våra åkrar och se långsiktigt.

Hittills framkomna förslag är att det ska bli en ”trädgårdsstad”. Ofta går det åt mer mark än man tänkt sig. Risken finns att en sådan bebyggelse tränger undan de kvaliteter som finns i området i dag – rekreation, värdefulla naturområden, odlad mark, turister till trädgården.

Menar kommunen allvar med att värna om kulturmiljöer och åkermark måste odlingslandskapet kring Kvarnarps gård bevaras. Jag har mötts av många frågor från oroliga Kvarnarpsbor när det grävdes i åkrarna i höstas för att undersöka fornlämningar. Det borde inte vara möjligt att låta det här kulturhistoriska landskapet försvinna i vårt gamla Eksjö – för det är väl det historiska Eksjö vi vill bevara och ha kvar?

SVEN-ÅKE SVENSSON, Kvarnarpsbo och före detta kommunekolog