Saknar de gröna löven, gräset, vitsipporna. Till och med brännässlorna.

De ondskefulla brännässlorna...

Snart är det vår igen, då ska jag vara pigg.

Det är intressant att man kan bli så påverkad av vädret. Att den gråa luften, de tunga molnen och det piskande regnet kan få oss att känna oss så låga, deppiga och trötta.

Vad händer inom oss för att det ska vara så?

Är det något som våra ögon ser och sprider vidare i hela kroppen, upp till hjärnan och in till hjärtat.

Det skulle kunna vara så, men jag vet inte säkert.

Jag har alltid tillhört den typen av människor som påverkas väldigt mycket av hur vädret är utanför fönstret. Är det regnigt, blåsigt och kallt, så blir jag lite sådan. Kall.

Är det däremot ljust, färgglatt och varmt så är det åt det andra hållet.

Låter logiskt.

Vissa påverkas inte alls, kör på ändå. Min sambo är sådan. Så många gånger man tänkt "vad skönt att vara som honom, oberoende"

Samtidigt inte.

Jag får för mig att de där oberoende personerna missar många av de där nyanserna istället. De där som ger livet lite extra krydda.

Annons

Visst, när det är dåligt så är det dåligt... Men när det är bra, så är det extra bra!

Det jag faktiskt vet om vädret och varför vi berörs mer eller mindre, handlar bland annat om vårt D-vitaminintag.

Vi är väldigt många som har brist på den där vitaminen som bildas i huden när solen lyser på oss och som kan leda till de flesta sjukdomar om vi inte får i oss tillräckligt.

Allt mer forskning talar nämligen för att D-vitaminbrist har en roll i mängder av sjukdomar. Infektionssjukdomar, hjärtsjukdom, vinter- och höstdepressioner, autism, cancer, benskörhet, generell värk, övervikt… listan kan göras lång.

Men det verkar som att det nu är ett flertal personer som efter år av trötthet, särskilt under vinterhalvåret, skapat sig en ny vana. Att i samband med sin frukost ta ett litet, litet receptfritt piller. Redan efter några få dagar har man kunnat känna skillnad och den där tröttheten och oroskänslorna blir inte längre riktigt lika påtagliga. Bara genom att kroppen får i sig det där extra tillskottet som den behöver, gör att det sker underverk. Både för en själv och för ens omgivning.

Jag började äta D-vitaminer för ett tag sedan.

Tänkte "vad är nu detta för påhitt? Den där går jag inte på!" Men jag ville ändå ge det en chans.

Efter bara två dagar kände jag resultat.

Allt som annars varit så mörkt och svart, fick vissa nyanser. Kanske så var det mörka och gråa nyanser, men det var trots allt ändå något ljusare än vad det hade varit tidigare. Med tiden har det blivit ännu bättre, bara man gör det till en daglig rutin.

Så när du ändå åker förbi affären, spring in och köp en liten burk. Testa och se om det ger samma effekt på dig som vad det har gjort på mig. Vad har du egentligen att förlora?

Jag tittar ut genom fönstret igen. Fortfarande trött. Men inte lika trött som jag förmodligen hade kunnat vara. Varför vänta till den sprudlande våren, när jag kan göra skillnad redan nu?