När en ung tjej, som protesterat i veckor om att inte följa med föräldrarna till sommarstugan, vinglar med en äldre kille hem då han visat henne hur sprit ska drickas på riktigt. Fortsättningen på den historien är sällan positiv. Särskilt inte för den unga tjejen som miste sin oskuld och inte kunde minnas någonting av händelsen. Killen är nöjd, hon sa inte ens att hon inte ville. Att hon var medvetslös spelade ingen roll, för hon sa faktiskt inte nej. Unga killar som hamnar i sitt första slagsmål och senare fyllecell för att triggandet att dricka ännu mer gått överstyr.

Men sådant händer ju bara andras barn och inte ens egna.

"De har faktiskt sagt att de ska ta det lugnt och då är det så."

Nej, jag ska inte vara sådan. Jag älskar midsommar och tycker det är en fin högtid. Men när man går med ett ständigt katastroftänkande är det svårt att inte tänka på konsekvenserna. Jag har inga barn men det var inte jättelänge sedan jag själv var ett. En trotsig tonåring som visste och kunde allt. Det var inte lätt att säga nej när alkohol var inblandat, med risk för följderna. Att vara en tönt, fegis...

Allt som var negativt, så länge man inte följde strömmen vill säga.

Så lätt att hänga med någon som satt sig bakom ratten för att köra trots att personen var påverkad. Hjärnan sa nej, men det hördes inte då den var inpaketerad i all starköl.

Midsommarhelgen skördar i snitt sju liv i trafiken varje år och runt 300 skadas, mycket på grund av rattfylla, vilket bara är att beklaga.

Annons

Och där pratar vi inte om barn längre. Det är vuxna människor som tagit beslutet att köra och förändrar sitt liv och andras för alltid. Går det att skylla på alkoholen? Självklart inte. Det var man själv som valde att börja dricka och det var man själv som inte slutade i tid.

Jag själv är numera väldigt måttlig. Har inte alltid varit kan tilläggas. Men när jag kan tänka på alla tråkigheter på ett nytt sätt känns det mer värt att vara tönten än att vara den som sitter i baksätet på bilen som krockas in i stenmuren för att förmågan att säga nej försvunnit. Eller vara tjejen som går själv hem och hittas i ett dike utan trosor dagen därpå.

Usch, det låter verkligen hemskt. Jag vet. Men jag vet också att det inte är en ovanlighet att det händer.

Nu känns det plötsligt ännu bättre att fira midsommar på landet med familjen, stänga in sig i stugan då alla knott och mygg försöker äta upp en så fort solen gått ner. Om det inte ösregnar... Innan dess köra femkamp och äta det enda som går att äta. Köttbullar. Som vanligt får jag höra att ketchup inte passar den här dagen. Kanske lite korv och kokt färskpotatis kan funka. Lax är gott om det finns. Det verkar visst bli en toppenlunch även för min del och om inte annat går det ner några bitar jordgubbstårta.

Jag nynnar med till några snapslåtar för traditions skull och dansar runt midsommarstången som symboliserar Odens lem. Ja det är sant. Läs gärna om det på Wikipedia.

Det mesta blir ju vad man gör det till, så jag tar min tråkiga attityd och sjunger med i små grodorna i stället.