DISKUSSIONEN om hur staten ska förmå pappor att ta ut en större andel dagar av föräldraförsäkringen är dock allt annat än ny.

År 1995 infördes den första ”pappamånaden” vilket följdes av en andra månad år 2002.

I januari 2016 infördes så den tredje vikta månaden med 158 mot 149 röster i Riksdagen. Då fick regeringen stöd av Vänsterpartiet och Folkpartiet medan M, C, KD och SD röstade emot.

Gradvisa förändringar har skett under socialdemokratiska regeringar och har varje gång mött motstånd från dem som menar att borde vara upp till föräldrarna själva att bestämma över sin vardagsekonomi.

Regeringens utredare Lars Arrherius föreslår nu en ökning från tre till fem öronmärkta månader som försvinner om de inte används.

SANNOLIKT finns det ett visst samband mellan tidigare reformer och att männen tagit ut mer tid med barnen.

Idag ligger fördelningen på 27 procent för männen medan kvinnorna tar ut 73 procent. År 2003 var fördelningen 17 respektive 83 procent.

Samtidigt medför fler öronmärkta dagar ett tvång där staten går in och styr över det som man egentligen borde göra upp vid köksbordet.

Annons

Det är en generell trend i samhället att männen strävar efter mer tid med barnen, en trend där föräldraförsäkringens utformning inte är det avgörande.

I de förhållanden där uttaget är lika eller där mannen tar ut fler dagar tjänar ofta kvinnan mest och har en minst lika lång utbildning som mannen.

Utvecklingen mot att det blir mer och mer naturligt för mannen att vara hemma med barnen fortgår, även helt utan statliga pekpinnar.

ETT AV utredningens huvudspår, som leds av förre Barn- och elevombudsmannen Lars Arrhenius, har varit att skapa bättre uppväxtförhållanden för barnen.

En rimlig tanke är ju då att reformen ska bidra till att föräldrarna får så mycket tid som möjligt med sina barn.

Men då bör man även ta hänsyn till de grupper i samhället som faktiskt inte har möjlighet att avstå från sitt arbete under en längre tid.

I familjer där ena parten är egenföretagare eller har få anställda kan det bli ytterst ekonomiskt kännbart att vara borta ens en månad.

UNDER EN diskussion i SVT:s Agenda kring svenska värderingar lyfte arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) problemen med att nyanlända kvinnor i alltför hög utsträckning utestängs från arbetsmarknaden av kulturella skäl.

Detta är visserligen i första hand ett integrationsproblem, men resultatet av fler öronmärkta dagar går sist och slutligen ut över barnen hos många nyanlända.

Det är dock positivt att utredningen även ser över hur dagarna bättre kan fördelas över tid med huvuddelen upp till barnets treårsdag (390 dagar) och sedan 10 dagar per år upp till tioårsåldern.

Kontakten mellan barn och förälder är förstås viktig under hela uppväxten, inte minst skapar det bättre möjligheter att låta föräldrarna ägna mer tid åt att barnet får en bra start i skolan.

Denna del medför större frihet och flexibilitet, inte mer utav tvång.