Att svensk borgerlighet inte ens är i stånd att testa sin politik i riksdagen utgör det primära problemet just nu. Utöver det har Alliansen en tydlig uppgift som de inte förmår att ta sig att för tillfället – att göra friheten populär.

Energi. Sammanhållning. Reformvilja. Förmågan att sätta en egen agenda. Alliansen anno 2006 känns avlägsen idag, men är ett minne värt att ta tillvara för den som vill förstå vad Alliansen saknar idag. Stödet för svensk borgerlighet växte kraftigt under den andra halvan av 00-talet av den anledningen att det var den mest progressiva och framtidsinriktade som fanns i svensk politik.

De progressiva idéerna som utgör kärnan i vad som förenar liberalismen och konservatismen genomsyrade reformagendan – tron på människors egenmakt, egna förmåga och egna ansvar. Alliansen framstod 2006 som ett framtidstörstande alternativ till den trötta och bakåtblickande socialdemokratin och hade rest sig ur askan från 2002 med självförtroende, idéer och modet att våga sätta agendan.

Annons

Det finns ingen naturlag om att Sverige ska ha en borgerlighet som attraherar 40 – 50 % av de röstberättigade. Partier måste alltid precisera sitt existensberättigande och ha samhällsproblemen i fokus i sitt arbete – inte den politiska motståndaren.

Grundproblemet för borgerligheten handlar till stor del om tydligheten i politiken. Migrationsfrågan hade kunnat hanterats med ett enat och tydligt budskap om kvotflyktingsystem och kraftigt minskade kostnader i mottagningssystemen, framför vaga formuleringar om flyktingpaus eller tomma ord om att status quo är att föredra. Integrationsfrågan hade kunnat angripas med reformer för skarpa förändringar i kraven för försörjningsstöd, lägre bidrag och tydligare krav på utbildning för nyanlända.

Jobb och tillväxt, ett område som helt tycks svävat ur fokus för hela Alliansen, borde stå än tydligare i fokus med enade budskap kring ett paket med fortsatta skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare, avskaffad värnskatt och moderniserad arbetsrätt. Behjärtansvärda förslag har kommit från flera allianspartier, men har både kommit för sent och inte givits det utrymme de förtjänar i kommunikationen.

Borgerlighetens gamla barnsjukdom omfattade en besatthet av att kritisera vänstern, vilket i praktiken resulterade i att man ständigt förhöll sig till Socialdemokraternas taktpinne i politiken. Idag ser vi beklagligt nog en borgerlighet som har fallit tillbaka i samma ohälsosamma hjulspår. Inte för att det är ett problem att Alliansen är kritiska mot regeringen, det är naturligt. Problemet är att det är arbetet med att kritisera vänstern som tycks utgöra fundamentet i borgerligheten för tillfället.

Utöver den konkreta politiken handlar högerns problem även om, mer än vad kanske många vill erkänna, kommunikationen, berättelsen och vilken approach partierna använder sig av. De konkreta förslagen måste formas till en tydlig berättelse som omvandlar den politiska agendan till en relevant vision som attraherar väljarna. Arbetslinjen var Alliansens tidigare framgångsrika paketering. Idag tycks en månatlig instagram-bild på partiledarna i Alliansen vara den enda gemensamma paketering och vision svensk borgerlighet erbjuder.

Det fanns en tid då svensk borgerlighet arbetade målmedvetet för att göra sina idéer populära istället för att anpassa sig till vad som är populärt. Vi kan bara hoppas att den insikten infinner sig åter inom kort.