REGERINGEN har beställt en ny kartläggning av det hedersrelaterade förtrycket som ska vara färdig i mars 2019. De tre storstäderna ska genomföra en egen kartläggning.

Ingenting tyder på att färre unga vuxna, 16-25 år, då kommer att uppge att de känner sig kontrollerade och att de får umgås med vem de vill. Snarare tvärtom.

Flyktingkrisen år 2015 innebar att många invandrade från Syrien och Afghanistan, två länder där hederskulturen är relativt utbredd.

HEDERSPROBLEMATIKEN är här för att stanna. Frågan är hur väl rustat det svenska samhället är att erbjuda hjälp och skydd åt de utsatta kvinnorna.

Medvetenheten hos socialtjänsten, i skolan och inom polisen har blivit bättre. Information kring hur lärare och personal inom socialtjänsten ska upptäcka signaler och tecken har nått ut till fler.

Tidskriften Dagens Samhälle skickade nyligen ut en enkät om tvångsgifte där 131 kommuner svarade.

13 av 131 kommuner misstänkte att barn fördes bort för att gifta sig mot sin vilja i somras, men här finns det förstås ett mörkertal som är svårt att mäta.

Halmstad och Malmö svarade att det stred mot sekretessreglerna att fråga skolorna om förekomsten av hedersproblematik.

Annons

I Malmös fall verkar kommunen inte vilja göra någon kartläggning, väl medvetna om att problemet är omfattande.

DET BEHÖVS mer information ute i kommunerna och betydligt bättre uppföljning av de unga kvinnor som försvinner.

Allt sådant tar tid och kräver resurser.

Det måste finnas tillgång till familjehem och skyddat boende. Att den utsatta flickan ofta behöver separeras från släkten istället för att närstående fungerar som ett stöd, är förstås en försvårande omständighet.

Många asylsökande har placerats i mindre kommuner på senare år. Men de mindre kommunerna sliter ofta redan med ansträngda ekonomier och vikande skattebas.

Även om viljan säkert många gånger finns så saknas det personal att reagera på signaler. Inte sällan är det enstaka eldsjälar som tack vare sitt engagemang räddar flickor från att föras ut ur landet.

SAKTFÄRDIGHETEN att ta tag i hedersproblematiken följer ett välkänt mönster i svensk integrationspolitik.

Under många år medförde risken för att bli anklagad för att fiska i grumliga vatten eller att rent av vara rasist till att politiker och debattörer var rädda för att lyfta problem kopplade till integration.

Mona Sahlin tillsatte år 2003 en särskild utredare i diskrimineringsfrågor, Massoud Kamali, som förnekade förekomsten av hedersförtryck i Sverige.

Integrationsminister Nyamko Sabuni motarbetades av statsminister Fredrik Reinfeldt när hon försökte lyfta de riktigt svåra integrationsfrågorna.

Nu finns en betydligt bättre medvetenhet och ett öppnare debattklimat. Gradvis har medvetandet ökat kring hederskulturens skadliga sidor.

Frågan är hur många unga kvinnor det svenska samhället hade kunnat rädda om skygglapparna tagits av tidigare.