“I SVERIGE talar man svenska”, sa Ulf Kristersson (M) i sitt jultal. Det fick Miljöpartiets språkrör och utbildningsminister Gustav Fridolin att gå i taket.

I ett långt Facebook-inlägg kallade han det en provokation.

“Vari ligger det vuxna i ett sådant beteende?” undrade Fridolin, med hänvisning till Kristerssons tidigare uttalande om att svensk politik behöver fler vuxna i rummet.

En bra början på vuxenheten kunde förstås vara att inte bara läsa det lösryckta citatet från Kristerssons tal, utan se till sammanhanget. Där resonerar moderatledaren om att det är svårt att ta sig in i det svenska samhället utan grundläggande språkkunskaper.

“Perfekt svenska är snobbigt överskattat. Men begriplig svenska är djupt underskattat”, sa Kristersson.

I ljuset av det tar nio år innan ens hälften av alla nyanlända invandrare fått ett jobb borde det inte vara ett kontroversiellt uttalande.

MEN UTAN kontext går det att bli upprörd på vad som helst.

Gustav Fridolin minns sin egen skoltid, där elever smög undan för att kunna tala danska eller arabiska, och hänvisar till minoriteters språkliga rättigheter. Det är ohederligt och att blanda bort korten.

Annons

Ingenstans har Kristersson påstått att man i Sverige endast talar svenska i alla sammanhang, eller uttalat sig negativt om minoritetsspråken.

Det är dock inte första gången uttalanden om svenskan eller om svenska värderingar väcker känslor.

I valrörelsen 2002 anklagades dåvarande Folkpartiet för att “fiska i grumliga vatten” med förslaget om språkkrav för medborgarskap.

2008 föreslog Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann ett kontrakt som klargör svenska regler och värderingar. “En grov flirt med främlingsfientliga krafter”, skrev Aftonbladets ledarredaktion.

EXEMPLEN är talande för det debattklimat som har varit rådande i Sverige, men som gradvis förändrats efter flyktingkrisen.

Det som tidigare tystats ner, som frågorna om vilken roll svenska språket har i integrationen, eller hur en stor migration påverkar samhällets värderingar, kan nu diskuteras.

Reaktionerna i sociala medier på Kristerssons tal visar dock att debatten, även om den har mognat lite, inte vuxit upp.

Sveriges integrationsproblem är mycket allvarliga. Det kunde vara värt att diskutera istället för symbolfrågor och lösryckta citat.