DET BEROR på att klädkedjan hade en reklambild på en mörkhyad pojke med en grön tröja med trycket "Coolest monkey in the jungle" (coolaste apan i djungeln) på.

Kritiker har tolkat texten på tröjan som rasistisk eftersom de anser att den skulle syfta på pojkens hudfärg och att om det hade rört sig om en ljushyad pojke så skulle inte han ha fått bära en tröja med den texten på.

Debatten har dock inte stannat kvar på sociala medier. Den har blivit fysisk.

I veckan har internationella medier rapporterat om att H&M-butiker i Sydafrika har vandaliserats på grund av reklamen.

Det är lätt att undra varför en tröjtext kan orsaka så mycket ilska.

Överdriver de antirasistiska kritikerna? Är de, så att säga, "lättkränkta"?

Ja, skulle nog många svara på båda frågorna. Jag är dock inte så säker på den sistnämnda.

KRÄNKTHET är en känsla och visst är det nog en del av de som kritiserar reklamen som känner sig genuint förolämpade.

Vissa av dem har kanske själva utsatts för rasism och blivit kallade för "apa" eller liknande. Negativa erfarenheter som dessa gör att man blir defensiv och reagerar starkt på bilder som den i H&M-reklamen. Det är förståeligt.

Samtidigt finns det många antirasister som inte baserar sin upprördhet på personliga erfarenheter utan på ideologi. De är inte "lättkränkta" eftersom deras upprördhet inte är känslomässig utan en del av deras politiska marknadsföring.

H&M har redan bett om ursäkt. Mamman till pojken i annonsen ser inget problem med tröjan.

Annons

Debatten borde egentligen redan vara över men har i stället fått ett eget liv. Och det beror på att den inte längre handlar om tröjan.

I VERKLIGHETEN handlar det om behovet av att upprätthålla bilden av svarta personer som konstanta offer.

Om den här sanningen rubbas förlorar delar av identitetsvänstern sitt existensberättigande. Därför måste alla de som ifrågasätter den världsbilden anklagas för att vara ”en del av problemet”. Och det är därför vanliga människor i slutändan likställs med rasister.

De allra flesta människor ser nämligen inte H&M-reklamen som rasistisk. De ser bara en liten pojke i en tröja.

För identitetsvänstern är detta ett tecken på inte bara okunskap utan också flathet. Vanliga människor som "inte förstår" eller "inte vill förstå" det här med strukturell rasism banar väg för rasister.

Att många inte ens tänkte på pojkens hudfärg förrän stormen på sociala medier drog igång är därför ett problem för den hudfärgsbesatta identitetsvänstern.

DEN SÅ KALLADE "färgblindheten" som de flesta liberala människor har som ett ideal man har kämpat för i flera decennier - där ingen bedöms utifrån sin hudfärg utan utifrån sin personlighet - som Martin Luther King en gång i tiden förespråkade, betraktas också som ett problem.

Identitetspolitiken förkastar färgblindheten eftersom den är dess motsats. Själva grunden till identitetspolitiken är just att forma världsbilden utifrån fysiska attribut. Dessa måste då lyftas fram, göras synliga, sättas på dagordningen.

Att man då säger att man inte "ser färger" visar på ignorans, att man inte har satt sig in i den andres situation, att man inte vet hur en (i det här fallet) svart "kropp" tas emot av omvärlden, att man inte har någon aning om hur rasistiska strukturer fungerar, att man lever förskonad, att man har ett privilegierat liv.

Och så fortsätter det.

Ser man inte rasism i H&M-tröjan är man värre än rasisten eftersom rasisten åtminstone är medveten om var den står.

När vänsteraktivisterna letar efter dold rasism med ljus och lykta är det därför inte för att de ska ha något att känna sig kränkta över. Det är för att hitta något att skapa politik av.

Den här gången var det en tröja. Nästa gång är det något annat.