Men undersökningen pekar på två stora problem. Pojkarna läser betydligt sämre än flickorna. Barn till föräldrar med låg utbildning läser också betydligt sämre än andra.

Trots stora ansträngningar lyckas inte skolan att ge alla barn lika stora möjligheter att lyckas i skolan och som en följd av det senare i livet. Pojkar i synnerhet, de med lågutbildade föräldrar, är de stora förlorarna i skolan.

Annons

Hur barn lyckas i skolan beror mer på föräldrarnas engagemang än klassens storlek och lärarnas skicklighet. IFAU ett statligt forskningsinstitut i Uppsala säger att 15 procent av skillnaderna mellan olika barns betyg beror på vilken skola de går i och vilken lärare de har. Medan hela 50 procent av skillnaderna beror på föräldrarna. Men detta välkända faktum blundar våra skolpolitiker för. Kanske för att inte skuldbelägga lågutbildade föräldrar.

Ska alla elever ha lika stora chanser att lyckas måste vi på ett helt nytt sätt engagera, uppmuntra och stötta skolans kanske viktigaste och definitivt mest outnyttjade resurs – föräldrarna. Alla föräldrar oavsett utbildning kan faktiskt hjälpa sina barn att lyckas i skolan. Erfarenheten visar att de största framstegen sker när lågutbildade föräldrar engagerar sig mer.

Ska våra barn lyckas i skolan måste de kunna läsa bra och ha ett stort ordförråd. Därför bör vi föräldrar redan tidigt börja läsa för dem och sedan uppmuntra dem att läsa mycket. Vi måste prata med dem mer än de fem till tio minuter vi gör en vanlig dag, om vi inte räknar med allt tjat. Vi måste också uppmuntra våra barn att prata mycket, vilket ökar deras ordförråd.

Vi får inte heller glömma bort att uppmuntra och uppmana framför allt våra pojkar att anstränga sig, uppföra sig väl och göra sitt bästa i skolan. Annars smittas de lätt av den antiplugg - kultur som är så vanlig på högstadiet. När de kommer hem bör vi inte bara fråga om de haft en bra dag. Utan också vad de lärt sig.

Pojkars dåliga läsförmåga beror bland annat på att många kollar mer på skärmen än de läser böcker och pratar med oss. Därför borde vi införa skrämfria zoner. Ingen skärm vid matbordet eller i sängen. Kanske också införa en skärmfri kväll eller ett par skärmfria timmar någon dag i veckan. Då skulle vi få bättre kontakt med våra barn och deras ordförråd skulle öka. Vi föräldrar skulle få mer tid för varandra och kanske börja krama varandra mer än skärmen.

ALF B SVENSSON, Psykolog