ANTIDEMOKRATISKA krafter finns även i miljörörelsen. Men diktatur och planekonomi kommer inte att rädda planeten - tvärtom.

Kina är en förebild i klimatarbetet, säger Jørgen Randers, professor i klimatstrategi vid Handelshögskolan BI i Oslo, till Svenska Dagbladet (4/11).

Anders Wijkman, ordförande i EU:s klimatinitiativ Climate-KIC, fyller i: "Fördelen med ett centraliserat toppstyrt system är att när de väl bestämmer sig så går det ganska snabbt. Det finns ingen opposition som bråkar."

DEMOKRATIN har ingen chans att lösa klimatkrisen, enligt Randers.

När han ska sätta ord på alternativet tycker han dock att det är svårt att hitta ett som inte skrämmer. Elitstyre och planekonomi är kanske de minst dåliga begreppen, resonerar han.

Visst är det skrämmande. Men inte på grund av ordvalen, utan på grund av innebörden. Som frilansskribenten Mattias Svensson skriver i magasinet Opulens är drömmen om en upplyst diktatur inte ny.

Annons

Däremot är den hopplöst naiv, eftersom såväl mänskliga rättigheter som miljö och klimat enligt all historisk erfarenhet blir lidande när demokratin sätts på undantag. Och det oavsett hur välmenande despoterna säger sig vara.

Ola Wong påpekar i Svenska Dagbladet (9/11) att Randers och Wijkman hyllar Kina utan att nämna att landet släpper ut dubbel så mycket växthusgaser som USA och låser in miljökämpar. Eller för den delen att en femtedel av jordbruksmarken är förorenad.

Samma erfarenheter finns från planekonomierna i det gamla östblocket. Exempelvis försökte Sovjet förneka kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl i flera dagar. Sådana strategier är inte möjliga i en demokrati.

JØRGEN RANDERS är än så länge rätt ensam om att förespråka avskaffad demokrati för klimatets skull. Låt oss hoppas att det fortsätter så.

Det är dock talande att en antidemokrat kan få lägga ut texten i en av landets största dagstidningar utan att det uppmärksammas mer.

Det hade knappast hänt om Randers var till exempel högerextrem. Det visar att auktoritära idéer har lättare att få fäste om de fylls med rätt värden.

Grön fanatism ska dock bekämpas, som all fanatism. Och till skillnad från vad Randers tror är demokrati och marknadsekonomi våra främsta verktyg för att tackla klimatkrisen.