— Gravrättstiden är för närvarande 25 år. Gravrätten kan sedan förlängas ytterligare 15 år för 1 000 kronor. Om man inte vill ha kvar platsen lämnas den tillbaka.

I det läget kan de anhöriga välja att själva ta hand som gravstenen, som de ju köpt. Vanligtvis återgår dock gravstenen till kyrkogårdsförvaltningen, berättar Charlotte Burman. I nästa steg hämtas stenarna för krossning.

— Eftersom stenarna inte är förgängliga kan inte alla sparas för tid och evighet. Länsmuseet inventerar och bedömer vilka stenar som är kulturhistoriskt värdefulla bland stenarna från medeltiden fram till industrialismen och de stenarna bevarar vi självklart. Hembygdsföreningar kan också lämna förslag på stenar som är personhistoriskt intressanta och då kan även enstaka sådana stenar bevaras, säger hon.

Det allra bästa sättet att försäkra sig om att gamla gravar bevaras är, enligt Burman, ändå att gravplatserna behålls i släkten.

— Genom att fortsätta använda gravplatsen kan anknytningen behållas genom flera generationer.

Flertalet av stenarna som står utmed muren på Edshults kyrkogård är återlämnade sedan länge. Några har tillkommit på senare tid efter att de underkänts vid provtryckning.

— När vi får fler och fler gamla stenar, vad ska vi göra med dem? Bortforslingen av gravstenarna bekostas av begravningsavgiften men de kulturhistoriskt värdefulla stenarna hanteras genom församlingsavgiften och det är upp till varje församling att väga den kostnaden mot behovet av diakoni och församlingsverksamhet, säger Charlotte Burman och fortsätter:

— Visst, det är jättetrevligt när gamla stenar står kvar men det måste vara någon som tar ansvar, i allmänhet någon anhörig. Det kan också vara värt att komma ihåg att det är själva stenmaterialet vi hanterar, inget annat.